Intresset för hybridbilar ökar, såväl bland bilföretagen som kunderna. Hittills har det dock inte funnits några riktigt bra testmiljöer där det under kontrollerade former gått att testa bränsleförbrukning, hur hybridbilens olika styrsystem samverkar, hur kyl- och värmesystem ska bli så effektiva och bränslesnåla som möjligt eller i vilka lägen det är mest effektivt att använda vilken motor (el, gas eller för flytande bränsle).
– Det finns egentligen inga bra testcykler utvecklade för hybridbilar och inga tumregler att hålla sig till heller, men i Fordonslaboratoriet kan vi göra tester under kontrollerade former och så nära verklig körning man kan komma i en simulator, säger Per Öberg, som är forskarassistent på avdelningen för Fordonsystem och labbchef för L-huset.
Det forskarna nu har gjort är att knyta ihop simulatorn på VTI med de bilar som står i fordonslaboratoriet. Till drivhjulen, eller snarast till axeln där drivhjulet skulle ha suttit, är dynamometrar kopplade som ger precis den tröghet däcken skulle känt av på olika underlag, i ett uppförslut eller på såphala vägar.
I bilen finns också en pedalrobot med två ställdon, ett styr gasen och ett bromsen, allt sammankopplat i realtid via en dator och en optisk länk mellan de båda byggnaderna. När föraren i simulatorn på VTI trycker på bromsen, trycker roboten exakt lika mycket på bromsen i bilen i labbet. Hastighet och andra värden överförs lika snabbt tillbaka till simulatorn hos VTI.
– På det här viset kan man provköra och jämföra många olika bilar eller drivlinor och det tar inte mer än 15-30 minuter att flytta över utrustningen till en annan bil. Vi kan också utföra experiment som skulle vara direkt trafikfarliga utanför laboratoriet, säger Per Öberg.
– Fordonslaboratorierna har utvecklats väl och nu är vi först i världen med att koppla ihop två simulatorer på det här viset, säger en nöjd Lars Nielsen, professor i Fordonssystem på LiU.
Möjligheten att simulera och testa körcykler, testa antisladdsystem och nya konstruktioner på det här viset har också mötts av ett stort intresse, såväl bland bilföretagen som i den akademiska världen. I Fordonslaboratoriet får man idag sicksacka mellan bilarna och flera står på kö och ett par vetenskapliga artiklar om fordonslaboratoriet och den sammankopplade simulatorn har godkänts för publicering i samband med Society of Automotive Engineers World Congress. Artiklarna är skrivna i samarbete mellan Peter Nyberg, Per Öberg och Lars Nielsen, på LiU samt Anders Andersson och Håkan Sehammar på VTI.
– Det finns egentligen inga bra testcykler utvecklade för hybridbilar och inga tumregler att hålla sig till heller, men i Fordonslaboratoriet kan vi göra tester under kontrollerade former och så nära verklig körning man kan komma i en simulator, säger Per Öberg, som är forskarassistent på avdelningen för Fordonsystem och labbchef för L-huset.
Hoppkopplat med VTI
En del av simulatorn, en så kallad moving base simulator, står hos VTI, på andra sidan gatan från Fordonslaboratoriet räknat. Föraren sitter där på en förarplats, monterad på en släde, med rörliga bilder på skärmar framför och vid sidorna. Släden rör sig ungefär som bilen skulle ha gjort och den kan även skaka för att simulera ojämnheter i vägen. Men själva körupplevelsen och hur bilen beter sig bygger helt på matematiska modeller.Det forskarna nu har gjort är att knyta ihop simulatorn på VTI med de bilar som står i fordonslaboratoriet. Till drivhjulen, eller snarast till axeln där drivhjulet skulle ha suttit, är dynamometrar kopplade som ger precis den tröghet däcken skulle känt av på olika underlag, i ett uppförslut eller på såphala vägar.
I bilen finns också en pedalrobot med två ställdon, ett styr gasen och ett bromsen, allt sammankopplat i realtid via en dator och en optisk länk mellan de båda byggnaderna. När föraren i simulatorn på VTI trycker på bromsen, trycker roboten exakt lika mycket på bromsen i bilen i labbet. Hastighet och andra värden överförs lika snabbt tillbaka till simulatorn hos VTI.
– På det här viset kan man provköra och jämföra många olika bilar eller drivlinor och det tar inte mer än 15-30 minuter att flytta över utrustningen till en annan bil. Vi kan också utföra experiment som skulle vara direkt trafikfarliga utanför laboratoriet, säger Per Öberg.
Tre laboratorier i ett
Det är knappt ett och ett halvt år sedan som Fordonslaboratoriet på LiU invigdes, ett laboratorium som egentligen är tre: laboratoriet för fordonsframdrivning, laboratoriet för fordonsinformatik och laboratoriet för energilagring och energiomvandling.– Fordonslaboratorierna har utvecklats väl och nu är vi först i världen med att koppla ihop två simulatorer på det här viset, säger en nöjd Lars Nielsen, professor i Fordonssystem på LiU.
Möjligheten att simulera och testa körcykler, testa antisladdsystem och nya konstruktioner på det här viset har också mötts av ett stort intresse, såväl bland bilföretagen som i den akademiska världen. I Fordonslaboratoriet får man idag sicksacka mellan bilarna och flera står på kö och ett par vetenskapliga artiklar om fordonslaboratoriet och den sammankopplade simulatorn har godkänts för publicering i samband med Society of Automotive Engineers World Congress. Artiklarna är skrivna i samarbete mellan Peter Nyberg, Per Öberg och Lars Nielsen, på LiU samt Anders Andersson och Håkan Sehammar på VTI.
