Foto: Göran BillesonMacchiariniaffären är ett sorgligt exempel på hur illa det kan gå om forskarsamhällets funktioner sätts ur spel, menar Per Asbenberg, professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, IKE.I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 11 februari ser han varumärkestänkandet som en av orsakerna till att forskningen kring konstgjorda strupar inte stoppats på tidigt stadium.
– Forskningens mål är kunskap och insikter. Det är något helt annat än att få nobelpris eller synas i media. Men när universiteten måste tävla om pengar sjunker insiktsmålet undan. Det är inte mätbart på samma sätt, säger han i en kommentar till sitt debattinlägg.
Pressen att uppnå ära
Varumärken har blivit viktigare än vetenskap. I sin debattartikel utvecklar han sina tankegångar och skriver bland annat:
”Ledningen för universiteten känner en svår press på sig att uppnå ära och berömmelse, i kombination med att man tror sig kunna nå detta genom att imitera näringslivet. Strategiska rekryteringar, omorganisationer och marknadsföringsavdelningar tenderar att ersätta den välfungerande akademiska vardagslunken. Samtidigt tävlar forskarna inbördes om pengar för att kunna hålla sig kvar som forskare. Man tävlar genom att kunna påvisa prestigevinster i form av publikationer i vetenskapliga mode-tidningar. Det är stenhårt”.
Forskningen måste frigöras
”I en sådan miljö har man helt enkelt inte tid att ägna åt att försöka hejda en fuskande kollega. Om man dessutom har en ledning som är mer upptagen av varumärken än av vetenskap, riskerar man visselblåsarens bistra öde. Jag har sett det hända på två andra medicinska fakulteter utanför Karolinska Institutet under mina 35 år som forskare. När rektor låtit förleda sig att rekrytera en utländsk stjärna förbi den vanliga tågordningen, blir den som opponerar sig en bromskloss, hur rätt han än har. Det leder till tystnad: bland dem som hörts i medierna i Macchiariniaffären är få aktiva forskare på KI, men många pensionerade och från andra universitet”.Forskningen måste frigöras från det antiintellektuella varumärkestänkandet, skriver han avslutningsvis.
”En forskares prestige ska ligga i de insikter och kunskaper han bidragit till att skapa, inte enbart i hur mycket pengar eller rubriker han kunnat dra till sig, eller i om han haft turen att synas någon enstaka gång i en av de trendkänsliga ”topp-tidskrifterna”. Kort sagt: När en forskare ska bedömas måste någon som kan området faktiskt få ta sig tiden att läsa och bedöma hans originalarbeten.”
Till debattartikeln Varumärken har blivit viktigare än vetenskap
2016-02-11