Vår forskning syftar till att förstå hur hjärnans celler påverkas av narkosmedel. Vi studerar även hur vakenhetshormonet Orexin A kan användas för att väcka cellerna från narkos. Syftet är att få fram kunskap om hur sövning går till på detaljnivå, för att minska risken för biverkningar i samband med narkos, både på kort och lång sikt.
Vi använder oss av odlade nervceller som ett modellsystem, och studerar celler via mikroskop och med hjälp av biokemiska metoder. Narkosmedlen kan vara gasformiga eller sådana som ges direkt i blodet. För att kartlägga detaljerna prövar vi att stänga av olika delar av cellens signalvägar med olika hämmare innan de sövs med ett narkosläkemedel. Orexin A använder vi som en slags ”anti-dot” för att motverka de förändringar som vi ser sker i cellen.
