Jag kartlägger vilka gener som är bidragande till minskningen av stressrespons hos tamhöns av rasen White Leghorn, i jämförelse med den Röda djungelhönan som är deras vilda anfader. Det är dock lättare sagt än gjort, då det visat sig att det inte finns någon "stressgen" som ensam reglerar djurens stress. I stället för genuttrycket av några kritiska steroidogena gener finns det ett stort antal gener vars minskade uttryck påverkar stress.
Mina resultat baserar sig på mätningar av fem typer av steroider (Pregnanener, Progestiner, Glucocorticoider, Androgener och Östrogener med hjälp av vätskekromatografi och tandem masspektrometri (LC-MS/MS) innan, 10 minuter efter, och 60 minuter efter att kycklingar av raserna White Leghorn och Röda djungelhöns utsatts för en standardiserad stressituation.
Med hjälp av microarray-analys av genuttrycket i subjektens binjurar, kunde jag påvisa en stor skillnad mellan raserna i ett stort antal transkriptioner.
På så sätt har vi lyckats hitta QTL (Qualitative Trait Loci)-regioner i hönsens genom som har en direkt påverkan på djurens stresstålighet.
Bakgrund och mål
Mitt intresse för djurs beteende började när jag studerade veterinärmedicin i Garmsar i Iran. Jag har alltid haft en fascination för psykologi och när jag fått min veterinärexamen läste jag till en andra examen i etologi, som är lite som djurpsykologi.
Min handledare, professor Per Jensen vid AVIAN - Gruppen för beteendegenomik och fysiologi vid Linköpings universitet, riktade min uppmärksamhet mot möjligheten att doktorera inom ämnet, en möjlighet som jag tacksamt accepterade.
Så här i slutskedet av mina doktorandstudier hoppas jag kunna säkra en post-dok position som tillåter mig att fortsätta min verksamhet vid Linköpings universitet samtidigt som jag utökar mina forskningsnätverk i USA.