Barn har länge varit symboler för framtiden och visioner för det ideala samhället. Med hjälp av idéhistoriska perspektiv utforskar jag i min avhandling hur detta tagit sig uttryck i nationalsocialistiska och kommunistiska organisationer för barn under mellankrigstiden. Att fånga, fostra och forma den yngre generationen ansågs väsentligt av organisationer från båda sidor för att möjliggöra ett förverkligande av deras respektive utopier.
I min avhandling vill jag inte bara fånga upp hur barn har setts som objekt för uppfostran och politisk förändring utan även hur de, genom sin organisation, varit med att påverka sin samtid.