Långa dagar för LiU-forskarna på COP24

Innan COP24 duggade forskarrapporterna tätt och alla inskärpte de genomgripande konsekvenserna som blir följden om inte koldioxidutsläppen begränsas. Omgående.
Under den första veckans förhandlingar kom nu ännu en rapport som visar att de globala utsläppen av koldioxid bara fortsätter att öka, för att i år slå alla rekord.

– Den här gången är det en annan stämning än vid tidigare klimatkonferenser. Nu är det allvar – och det märks, säger Mathias Fridahl, klimatforskare på Tema miljöförändring.
– Det är tydligt att forskarrapporterna fått genomslag. Kunskapsläget hos förhandlarna är ett helt annat, de tycks ha förstått vilken skillnad det kommer att göra om uppvärmningen stannar vid 1,5 grader jämfört med 2 grader.

Vid tidigare konferenser har länderna som undertecknat Parisavtalet 2015 mest upprepat sina positioner, säger Mathias Fridahl.
– Idag ser vi en förhandlingsvilja som inte funnits tidigare. Och det verkar finnas en allmän oro för vad som händer om avtalen inte omsätts i praktiken, och en oro för att politikerna inte kommer att agera fullt ut.

COP24 inleddes söndagen den 4 december. Sedan dess pågår arbetet med att ta fram underlag till huvudförhandlingarna under konferensens andra vecka. Då samlas världens toppolitiker för att fatta beslut om en regelbok som ska bli utgångspunkten för hur Parisavtalen 2015 ska genomföras.
- Den stora frågan är om tiden kommer att räcka till, säger Mathias Fridahl.

För LiU-forskarna är arbetspassen ute på konferensanläggningen långa. Redan klockan fem varje morgon släpps dagordningen för förhandlingsdelegationerna.
– Vi börjar alltid med ett koordinationsmöte. Vi bor rätt långt bort, bara resan till konferensområdet tar sin tid. Sedan är det som vanligt när vi är på klimatkonferenserna, väl ute på plats är vi igång sådär 12-14 timmar om dagen, säger Mathias Fridahl.

Och vad är du själv igång med under dagarna?
– Lyssnar! Jämfört med tidigare klimatmöten är det lätt att följa förhandlingarna, de flesta är helt öppna. Det är bara vid en del punkter som delegaterna sitter bakom lyckta dörrar.
– Som forskare är jag intresserad av knäckfrågorna, var skiljelinjerna går mellan länderna och på vilka områden de kan tänkas samarbeta.

Hittills har det inte gått så värst bra för länderna – trots alla åtaganden som gjorts sedan Parisavtalet slöts – att enas om åtgärder, bestämma hur de ska följas upp och till exempel avgöra vem som ska betala vad och varför.

Förväntningarna på resultatet av COP24 är låga. Finns det något som ändå känns hoppfullt?
– Kanske att delegaterna pratar med varandra, de utgår inte längre enbart från sina egna positioner. Det verkar som om det finns en ny tillit och en tilltro till gemensamma lösningar.