Fotograf: Privat
– Vi träffades i en studentkorridor i Lund. Kalle var korridorförman och i denna egenskap visade han mig till rätta som nyinflyttad där. Hans ambitiösa rundvandring tydliggjorde att detta var en man att lita på...
Karin kom till LiU 1971 för att avsluta sina läkarstudier, och för att träffa Karl-Eric igen. Läkarstudierna i Linköping på den tiden var ett samarbete mellan Linköping och Uppsala, men eftersom Karin redan läst de två första åren i Lund och fått samma innehåll som det Uppsala stod för, behövde hon inte åka till Uppsala.
– Vi var så välkomna på sjukhuset i Linköping! Överläkare och kollegor var jätteglada att få in läkarstudenter. Vi var få, bara 43 stycken, vilket ledde till att vi fick göra massor av saker. Vi fick tidigt lära oss samtalskonst och attityd mot patienter vilket skilde sig mot andra lärosäten. Och det var en annorlunda attityd mot oss studenter, vi var mer uppskattade här i Linköping, berättar Karin.
Personliga möten födde framgång
Karl-Eric var doktorand inom mikrobiologi och fysik, en föregångare till tvärvetenskapen på LiU.
– Det såddes tidigt frön runt om på LiU som sedan ledde fram till LiU:s offentliga tvärvetenskapliga profil. Vi var starten till bildbehandlingen och ett incitament för tvärvetenskap, säger Karl-Eric Magnusson.
Det fanns ett behov av samarbete mellan disciplinerna vid det unga universitetet och alla var intresserade av att samarbeta.
– Det fanns ingen prestige mellan disciplinerna och alla ville samarbeta för att lyckas. De yngre professorerna ville visa att de var bättre än de äldre på de äldre lärosätena. Eftersom det inte fanns några gamla akademiska fejder var det lätt att samarbeta över gränserna, berättar Karin.
Karin och Karl-Eric var med i en period när personliga möten spelade en stor roll för framgång.
– Det blev alltid sidospinn, det var en funktionell kommunikation. Ska man driva frågor är mänskliga möten oumbärliga. Fikat är viktigt, tillägger Karin med glimten i ögat.
Kämpaglöden, viljan till samarbete och friheten
– Vi startar saker som andra tar efter. Mycket är i form av program som vi levererar ut i samhället i takt med samhällets behov, till exempel civilingenjör i industriell ekonomi och Sveriges första civilingenjörsutbildning i datateknik. PBI (problembaserad inlärning) var unikt för Sverige när LiU började med det. Vi har också sett till att få in humaniora i alla utbildningar för att lära våra studenter perspektiv. Det är så mycket som varit unikt för LiU. LiU har också lyckats bevara andan av att våga göra saker på ett nytt och annorlunda sätt. Ett exempel på detta är viljan att arbeta över traditionella fakultets- och ämnesgränser. Sen har också LiU:s studenter alltid fått jobb snabbast efter utbildning, säger Karin.
– På LiU har alltid funnits nyfikenhet, kreativitet, nytänkande och samarbete över fakultetsgränser och mellan preklinik och klinik, en känsla av att alla behövs och att lagarbete som gör arbetet bättre och roligare. Och vi har en vilja att behålla familjekänslan från 70-talet fast vi växer, säger Karl-Eric. Den blir extra viktig eftersom vi har campus på flera ställen. Vi måste fortsätta hålla ihop och samarbeta. Unikt för LiU är den starka känslan för att alla delarna inom undervisning och forskning behöver samverka och berikar varandra och hela tiden måste förnyas, till exempel genom införandet av PBI/PBL vid HU/Medicinska fakulteten.
Forskning, undervisning, ledarskap och familj
Karin och Karl-Eric har varit LiU trogna. Karl-Eric doktorerade 1975, när Linköpings högskola blev universitet, och har sedan dess forskat och undervisat och jobbat med uppstarten av forskarskolor, till exempel den tvärvetenskapliga forskarskolan Forum Scientium. Han har också haft uppdrag inom nationell forskningsinfrastruktur och forskningsfinansiering.
Karin födde och tog hand om tre barn, forskade, jobbade på sjukhuset och undervisade och disputerade 1987, samtidigt som Karl-Eric installerades som professor. Längs vägen avlades läkarexamen, specialistläkarexamen och doktorsexamen – allt vid Linköpings universitet. Under sitt yrkesliv växlade hon mellan uppgifterna som barnläkare, forskare inom barnallergologi och lärare inom medicinska fakulteten till ledarskapsuppgifter som klinikchef och centrumchef. Karin arbetade senare också som prorektor och även som rektor ett halvår.
Båda två har alltid älskat undervisningen och mötet med studenterna och de har i sann tvärvetenskaplig anda skrivit många artiklar ihop. Karin och Karl-Eric är idag professorer emeriti med uppdrag för universitetet. Karl-Eric har doktorander och Karin arbetar med LiU:s 50-årsfirande.