En gång var Linköpings universitet bara en idé. I dag står vi som ett levande bevis på vad mod, nyfikenhet och fria tankar kan åstadkomma.
50 år av östgötsk framgång
Linköping har en lång historia som lärdomsstad. På medeltiden fanns en skola knuten till Domkyrkan med rika internationella kontakter och ett eget studenthem i Paris. År 1627 blev Katedralskolan Sveriges tredje gymnasium och 1843 började folkskollärarseminariet sin verksamhet. I Norrköping grundades Sveriges första förskollärarutbildning, Fröbelinstitutet, 1902.
På 1960-talet började Linköpings universitet ta form. Det svenska universitets- och högskoleväsendet höll på att byggas ut och 1965 beslutade riksdagen att Linköping skulle få en universitetsfilial och en teknisk och medicinsk högskola.
Hösten 1967 startade universitetsfilialen ibland annat en gammal linnefabrik i centrala Linköping.Där kunde de första studenterna läsa kurser inom humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap. Två år senare, 1969, drog den tekniska och medicinska högskolan i gång sin verksamhet.
Nya lokaler var på gång och 1970 kunde utbildning och forskning börja flytta ut till det nybyggda Campus Valla, en bit från centrum. A-huset och B-huset var de byggnader som först stod klara. Samma år slogs hela verksamheten samman till Linköpings högskola med teknisk, medicinsk och filosofisk fakultet.
Den nya högskolan var först i Sverige med att erbjuda utbildningar till civilingenjör i industriell ekonomi respektive teknisk fysik och elektroteknik, båda med start 1969. Några år senare, 1975, startade även Sveriges första civilingenjörsutbildning i datateknik.
1975 var också året då Linköpings högskola blev Linköpings universitet, det sjätte i Sverige. I samband med högskolereformen 1977 flyttades även lärarutbildningarna till universitetet. Sedan dess har verksamheten fortsatt växa och Linköpings universitet, LiU, har expanderat till både Norrköping och Stockholm.