Projektet om Medeas rörelse är en vidareutveckling av den analys av Bengt Lidners libretto Medea från 1784 som presenterats i Samlaren 2006 och i ett bokkapitel. I monografin med titeln Hör mänsklighetens röst. Bengt Lidner och känslans språk (Lund: ellerströms 2011) hävdar jag att diktaren Lidner inte längre kan betraktas som den passiva ”eolsharpan”, som tidigare forskare framhävt. Hans extrema känslouttryck avslöjar människans bästa och hennes sämsta sidor och dikten utgör en förnyad reflektion över det språkliga uttrycket och dess gränser. Känslouttrycket diskuteras med utgångspunkt i William Reddys teorier om ”emotionella regimer” och ”emotiver”. I en nyläsning av Lidners verk, som avvisar det biografiska perspektivet, framhävs även hans förbisedda religiösa diktning och hans komedi. Lidner presenteras som en medveten och experimentell auktor som är både sentimental och satirisk – dessa två ytterligheter ligger förvånansvärt nära varandra som delar av det sena 1700-talets emotionella regim.