Hennes avhandlingsarbete är baserat på drygt 3 000 elever i slumpmässigt valda klasser i gymnasiets årskurs 1, som anonymt besvarat enkäter om sitt beteende. Först fick de den allmänna frågan ”har du avsiktligt skadat dig själv utan att vilja dö?” På den svarade 17 procent ja. Men när de fick en checklista med elva detaljfrågor uppgav 35 procent att de hade haft någon typ av självskadebeteende under det senaste året.
Skiljer sig åt mellan könen
Maria Zetterqvists studier visar också att beteendet är vanligare än man trott även hos pojkar, men att typen av självskador skiljer sig åt mellan könen. Bland flickor är det vanligare att skära sig medan pojkar oftare bränner sig eller slår sig själva. Debuten brukar ske i 12–14-årsåldern.
Avhandlingen ger ett bidrag till diskussionen om icke-suicidal självskada ska ingå som en diagnos i DSM, den internationellt accepterade manualen för psykiska störningar. Diagnosen kan ställas för en person som under ett år skadat sig själv minst fem gånger och att beteendet föregås av negativa känslor eller tankar, och leder till någon form av konsekvens.
– De som uppfyller kriterierna för diagnos har ofta en bakgrund av negativa livshändelser, traumasymtom och ångest. De har också fler hälsoriskbeteenden som droger, rökning och alkohol, säger Maria Zetterqvist.
Hon ser det som en viktig utmaning för vuxna i omgivningen – personal i sjukvården, barnpsykiatrin och skolhälsovården – att bedöma vilka unga som har behov av hjälp.
Avhandling:
Non-suicidal self-injury in Swedish adolescents: Prevalence, characteristics, functions and association with childhood adversities av Maria Zetterqvist. Linköping University medical dissertations No 1416.
Publicerad 2014-10-09
