Det är i december 1965 som riksdagen beslutar att Linköping ska få både en teknisk och medicinsk högskola och en universitetsfilial – grunden till det som ska bli Linköpings universitet. I paketet ingår också att den tekniska högskolan ska erbjuda en ny civilingenjörsutbildning som kombinerar ekonomi och teknik.

En grupp människor sitter runt ett bord med bärbara datorer, engagerade i diskussioner och arbete.
Fotograf: Teiksma Buseva
Kombinationen i sig är mycket attraktiv. Det finns ett stort behov i näringslivet av folk som kan överbrygga gapet mellan teknik och företagande och tidigare har en del studenter utbildat sig till både civilingenjör och civilekonom. Det är dock många som nu ifrågasätter om allt ryms inom samma utbildning. Kan det verkligen bli ”riktiga” civilingenjörer då?

I riksdagsdebatten jämförs ekonomiingenjörslinjen med en skvader, ett fantasidjur där framdelen är en hare och bakdelen en tjäder. ”Vad man än vill säga om denna underlighet, särskilt fortplantningsduglig är den inte.” En annan debattör hänvisar till en ledare i Teknisk tidskrift: ekonomiingenjören blir ”varken fågel eller fisk”.

Förslaget går ändå igenom och när den nya tekniska högskolan startar 1969 har utbildningen till ekonomiingenjör 50 nybörjarplatser. Nu måste studenterna och lärarna i Linköping visa att utbildningen är i högsta grad fortplantningsduglig.

Och det gör man. Industriell ekonomi, som den byter namn till, blir en av de mest eftersökta civilingenjörsutbildningarna i Sverige. Flera andra lärosäten följer efter och tar in den i sitt utbud. Den får till och med smeknamnet ”chefslinjen” eftersom så många studenter går vidare till höga positioner i näringslivet.

Och för Linköpings universitet blir industriell ekonomi ett av flera exempel på hur nyskapande utbildningsprogram ger kompetenser som är eftertraktade på arbetsmarknaden.

Äg din framtid - plugga på LiU

Förnyare från början