I arbetet med doktorsavhandlingen ”Stolt! Om ungdomar, etniciteter och gemenskaper” som blev klar förra året följde Layal Kasselias Wiltgren två klasser på en högstadieskola i Stockholms utkant. Då undersökte hon hur ungdomar samspelar kring och uttrycker etnicitet, nationalitet och flerspråkighet. I år består Layal Kasselias Wiltgrens arbete inte av att studera ungdomars uttryck vad gäller etnicitet, utan att som samtalsledare problematisera deras syn på etnicitet.
Människan delar in världen i kategorier, det är så vi försöker förstå den. Men, jag försöker i min tur få ungdomarna att förstå även likheterna. Det finns inget som är så likt tjejer som killar, ändå talar vi om dem i motsatstermer.
Varför började du arbeta med teater efter arbetet med avhandlingen?
– Det startade med ett föredrag utifrån min avhandling på ung scen/öst. Innan jag ens hunnit därifrån frågade de om jag ville skapa ett pedagogiskt material om normer till den teaterpjäs man precis skulle börja arbeta med. Eftersom jag tycker att det är viktigt att den kunskap som forskningen genererar når ut i samhället, såg jag detta som en chans.Varför är det viktigt att forskning når ut?
– Universitetets uppgift är forskning, undervisning och samverkan. Det här är samverkan i sin renaste form. Jag vill inte bara förklara hur något är utan också visa hur man kan förändra, det är en form av aktionsforskning kan man säga. Det är ju synd att skriva en avhandling som bara ligger och samlar damm.Hur gör du för att få ungdomarna att tänka kring normer?
– Frågor om klass och rasism kommer alltid upp bland eleverna efter att de sett pjäsen. Teatern, som spelas i deras klassrum, är väldigt effektfull. Den tar också upp svåra frågor om kärlek, familj och lojalitet. Det är där jag kommer in i bilden. Vi vill inte bara smälla av en bomb i klassrummet och sedan gå därifrån. Efter föreställningen tar jag vid och diskuterar utifrån några övningar vad eleverna tyckte vad roligt eller jobbigt med föreställningen.Människan delar in världen i kategorier, det är så vi försöker förstå den. Men, jag försöker i min tur få ungdomarna att förstå även likheterna. Det finns inget som är så likt tjejer som killar, ändå talar vi om dem i motsatstermer.
Blir det teater eller forskning i framtiden?
– Det är jätteroligt att sammanföra forskning med scenkonst och skolan är en väldigt bra arena att förmedla forskning på. Jag trivs, men det här projektet tar slut till sommaren och då kommer jag att för förlaget Studentlitteratur att skriva en lärobok utifrån avhandlingen. Efter det är planen andra forskningsprojekt.Publicerad 2015-03-18