Var jobbar du och vad gör du på ditt jobb?
Hana Jamali, alumn psykologprogrammet Foto David Brohede
Jag jobbar som psykolog och organisationskonsult i mitt eget bolag som heter Hana Jamali Psykologtjänster AB. Mitt jobb är väldigt brett, men jag arbetar främst med organisationspsykologi. Jag är ute på kommuner och stora bolag där jag jobbar med verksamhetsutveckling, medarbetarskap och ledarskap. Hur man uppnår goda resultat på samtidigt som man får med sig människor och att de mår bra. Man skulle kunna säg att jag jobbar med kulturbygge.
Vad är det bästa med ditt jobb?
Det bästa med mitt jobb är att det är meningsfullt och att jag får känna att jag är med och bidrar med och till något. Mitt arbete utgår ofta ifrån ett behov som verksamheterna har och det är min drivkraft och anledningen till att mitt jobb känns viktigt. Utöver det, tycker jag att det är jättehärligt att få driva eget bolag, jag får välja mina kollegor och jobba med mycket bra människor. Det är nog det absolut bästa!
Vilka är utmaningarna med ditt jobb?
Jag skulle säga att det mest utmanande ligger i det initiala arbetet. Trots att det generellt inte är ett stort problem, så kan det vara utmanande att möta sin uppdragsgivare om våra idéer skiljer sig åt. När man jobbar med så stora projekt som jag gör så finns det en risk att uppdragsgivaren har en idé som de vill få till, och kanske även en idé om hur det ska gå till. Då ligger utmaningen i att möta deras önskemål och lyssna på ett bra sätt medan man också involverar sin expertis och argumenterar för varför man tycker att ett annat sätt är bättre.
Hur såg din väg in i arbetslivet ut?
Jag gjorde min praktik på Psykologpartners och sen gjorde jag också min PTP där. Jag gjorde även massa olika saker inom konsultvärlden innan jag gick en chefslinje och jobbade som chef ganska länge, både på Psykologpartners och på Fryshuset i Göteborg. Det är en blandad väg och jag testade mycket innan jag startade eget.
Berätta lite om din bakgrund - Varför valde du just din utbildning?
Jag var ganska kluven i valet mellan att läsa till psykolog eller läkare. Till slut landade jag i beslutet att läsa till psykolog och det grundar sig i att jag alltid har tyckt om människor och tycker det är roligt och intressant med det mänskliga psyket och varför vi agerar som vi gör i grupp. Det föll sig ganska naturligt. Min tanke har alltid varit att en psykolog är en person som hjälper till med problem, men den synen har breddat sig. Man kan jobba med väldigt mycket som psykolog!
Vad tyckte du om utbildningen?
Jag tyckte att utbildningen på LiU passade mig väldigt bra. Vi hade ett basgrupps-upplägg och genom det fick vi jobba i grupp väldigt mycket, som byttes ut på terminsbasis. Man hann lära känna varandra ordentligt och jobba ihop sig kring olika projekt under terminen. Spontant föredrar jag att jobba mycket själv, men genom utbildningen fick jag träna på att arbeta i grupp och det är ju faktiskt så arbetslivet ser ut. Man måste förhålla sig till olika människor som inte tänker på samma sätt och kunna samarbeta och anpassa sig utefter det. Utbildningen speglade verkligheten på ett realistiskt sätt, vilket jag uppskattade. En annan positiv sak med utbildningen är att man fick träna på att redovisa och förklara sitt arbete inför andra. Det var en bra skola i det pedagogiska arbetet, att få lära sig hur man kan prata på ett sätt som människor förstår.
Vad var det bästa med utbildningen?
En fantastisk sak med utbildningen är att man fick möjligheten att läsa utomlands. Jag läste bland annat en termin i Australien, genomförde en av mina praktikperioder i Indien och skrev mitt examensarbete i Sydafrika! Det har verkligen gett mig ett mångfaldsperspektiv på arbetet inom psykologin. När jag och en kurskamrat var i Indien hade vi praktik på både ett privatsjukhus och en NGO. Där fick vi ta del av en enorm olikhet i praktiken, och se hur ojämlik vården kan se ut för människor beroende på deras ekonomiska tillgångar. Under mitt examensarbete var jag och en annan kurskamrat i Kapstaden och skrev om internetbaserad behandling vid nedstämdhet och stress, vilket också var helt fantastisk att få göra. Det fanns en stor frihet i programmet så länge man kunde motivera varför man ville göra olika saker!
Vad har du haft mest nytta av från din utbildning?
Vi hade en kurs som jag tyckte var väldigt bra. Vi fick gå ut till andra utbildningar och jobba med deras organisation och grupp. Vi skulle undersöka hur gruppen fungerade genom observationer och efter det fick vi fick jobba med gruppen på olika sätt kopplat till deras utmaningar. Det som var spännande var att jag hamnade på ett tekniskt program, och det var ett exempel på hur man tidigt blev rustad för verkligheten där man behöver jobba med olika professioner. Alla är inte psykologer och alla kommer inte tycka att det man håller på med är en bra idé. Man fick träna på att hitta vägar för att kunna arbeta med och hjälpa människor som inte är positivt inställda till det man vill göra.
Hur såg ditt studentliv ut?
Jag var med i ett spexeri men var inte jätteaktiv. Trots det var studentlivet rikt på sociala aktiviteter och vi umgicks mycket med varandra i klassen. Vi lagade mat tillsammans och hängde på olika sätt, vi gick ut på Nationernas Hus som det hette då och hade roligt. Mycket var kopplat till vårt eget driv i klassen och att vi gillade varandra mycket, men det fanns också mycket som var organiserat av olika studentföreningar. Jag har fått vänner för livet och minnen som inte går att ersätta!
Vad är ditt tips till andra som funderar på att läsa psykologprogrammet?
Mitt tips skulle vara att inte stirra sig blind på att vara psykolog är att sitta i ett terapirum. Man kan verkligen göra många olika saker och det tycker jag man ska utforska. Man kan jobba med grupper, organisationer och få roller som inte är kopplat till att vara en behandlare. Dörren kan vara mycket bredare än man kan tro!