Magdalena Smeds på Helixdagen 2019.
Ett standardiserat vårdförlopp infördes i samtliga svenska regioner 2015 och innebär att alla patienter med misstänkt cancer ska tas emot, undersökas och behandlas på samma sätt. Målet har just varit att öka tillgängligheten, korta väntetiderna, göra vården mer jämlik och jämställd samt att sätta patienten i fokus.
Även om reformen är omdiskuterad och ofta kritiserad, är Magdalena Smeds slutsats i huvudsak positiv. Ja, det går.
- Det inte bara går, utan är i många fall också nödvändigt, summerar hon.
Avhandlingen visar att fler patienter kommit in i systemet, och att tillgängligheten därmed ökat, men att en mindre andel verkligen påbörjar en cancerbehandling. Det kan bero på att de indikatorer som startar en cancerutredning måste förändras.
Väntetiderna har blivit kortare i vissa regioner, men inte i alla. Det finns också risk för (svårutredda) undanträngningseffekter, då patienter med andra sjukdomar får vänta länge. Patienter med ”ospecificerade problem”, som tidigare ofta skickas runt i vården, får däremot hjälp snabbare nu. Patienter uppskattar också generellt den information de får och att deras symptom på ett tidigt stadium tas på allvar.