”Man kan lära sig allt man tror att man kan lära sig, det gäller att komma igenom det-där-kan-inte-jag-vallen.” Det säger Ingemar Ingemarsson, professor emeritus vid Linköpings universitet och fortfarande drygt 14 år efter pensioneringen lika besatt av att lära och att lära ut och lika lycklig varje gång glimten av insikt tänds i en students ögon.Så brinnande är hans intresse att han både hjälper gymnasieelever på Birgittaskolan med matteläxor en kväll i veckan och instiftar Sveriges största pris till duktiga och engagerade lärare, verksamma vid Linköpings universitet. Det är inte heller några småsummor det handlar om. Han har donerat aktier i Sectra, som han själv var med och grundade, till ett värde av närmare 18 miljoner kronor. Avkastningen ska i huvudsak gå till ett pris, en belöning till ”en person som gör eller har gjort en stor insats för utbildningen och dess utveckling vid Linköpings universitet med bestående effekt på studenternas lärande” som det står i stiftelsens förordnande.
Det hänger på lärarna
För det är på lärarna det mesta hänger, deras engagemang, deras kunskaper, intresset för studenterna och av att utveckla utbildningarna.– Det finns så mycket priser, men få som belönar lärare. Yrkets status har dalat allt sedan 1970-talet och det är hög tid att vi ökar intresset för lärarrollen. Det viktigaste ett universitet gör är att utbilda människor och de lärare som stimulerar till lärande är värda all uppmuntran, säger han.
Han har närliggande exempel: Hörapparater, som den han själv har i örat, är en uppfinning av en av studenterna vid Institutionen för Systemteknik, där Ingemar Ingemarsson var professor och även prefekt. Sectra startade han tillsammans med tre studenter 1978. Aktiekapitalet var på den tiden 5000 kronor så de fyra satsade 1250 kronor var.
– Vi visste ju inte då vad som skulle hända med företaget, men i dag har Sectra fler än 600 anställda, mycket tack vare den kompetens som utbildats vid Linköpings universitet. Vilka är det som ligger bakom allt detta, om inte lärarna, säger han.
Problembaserat lärande
Hans eget intresse av undervisning startade redan under militärtjänstgöringen i flottan då han fick en kommendering som lärare, duktig teletekniker som han var redan då. Civilingenjörsutbildningen fick han på Chalmers och doktorsexamen vid KTH men sedan lockade den nystartade tekniska högskolan på Östgötaslätten.– Varken min fru eller jag hade varit i Linköping innan jag kom hit som lärare 1971. Min fru blev så småningom lärare på hälsouniversitetet. Högskolan var inte så stor när jag kom hit, jag kände de flesta lärarna och det är verkligen roligt att ha varit med från början, säger han.
När hustru Margareta gick vårdlärarutbildningen kom hon i kontakt med problembaserat lärande, PBL.
– Vi hade många diskussioner hemma vid matbordet. Jag var skeptisk, tyckte nog att det verkade flummigt, men blev också nyfiken. Det fanns ju brister i den tekniska utbildningen så jag bestämde mig för att prova.
Och på den vägen blev det. Ingemar och Margareta Ingemarsson höll hundratals föreläsningar om problembaserat lärande runt om i landet.
Vid den tiden plockade också regeringen fram pengar för förnyelse av ingenjörsutbildningarna och Ingemar Ingemarsson fick ett nationellt uppdrag, projektet hette NyIng.
– Det fanns både en vilja och ett intresse att omskapa de svenska utbildningarna.
Startade IT-programmet
År 1993 anslog regeringen nya pengar för att få fler flickor att läsa teknik och framför allt datateknik. Ingemar Ingemarsson engagerade då även kollegor, Viveke Fåk och flera andra, bland dem nuvarande rektor Helen Dannetun, i arbetet att ta fram en ny utbildning i datateknik, det blev IT-programmet som startades vid LiTH hösten 1995. Programmet gjorde till en början succé och hade 35 procents kvinnliga studerande.– Vi hade 20-årsjubileum för två år sedan och konstaterade då att andelen tjejer på datavetenskapliga program idag ligger på betydligt lägre nivåer. Jag förstår inte riktigt varför, det finns inget i själva innehållet i utbildningen som borde skrämma bort dem, suckar han.
På 1990-talet startade LiTH, Chalmers, KTH och MIT i Boston även ett gemensamt projekt för att förnya civilingenjörsutbildningarna, göra dem mer projektinriktade och anpassade till den yrkesverksamma civilingenjörens verklighet. Wallenbergstiftelsen vad huvudfinansiär och resultatet blev CDIO (Concieve, Design, Implement, Operate – från idé till utformning, implementationsfas och operativ fas). Från LiTH deltog bland andra Mille Millnert och Ingemar Ingemarsson.
Målet var och är fortfarande att ge studenterna ett helhetsgrepp över ingenjörsyrket och populära CDIO-kurser finns i dag på de flesta av LiU:s ingenjörsutbildningar.
År 2000 blev Ingemar Ingemarsson utsedd till huvudsekreterare för Rådet för högre utbildning, med uppgift att utveckla utbildningarna, ett råd som numera är nedlagt.
Margareta och Ingemar Ingemarssons stiftelse
För drygt tio år sedan bildade han tillsammans med hustru Margareta Ingemarsson en stiftelse för förnyelse av utbildning. Även det en avkastningsstiftelse där bidrag kan sökas av lärare på alla nivåer inom den svenska skolan. Projekten ska utveckla och förändra undervisningen och pengar delas ut vartannat år.– Bidragen har oftast hamnat i de lägre årskurserna i skolan och i den senaste omgången 2016 hade vi temat ”lärare är ledare”. Sex projekt fick då dela på över en halv miljon kronor, berättar han.
Men han nöjer sig alltså inte med det. Även universitets- och högskolelärare behöver uppmuntran och nu ska det delas ut ett pris, ett fint, fint pris.
– Linköpings universitet får bli pionjärer och en förebild även när det gäller att belöna goda lärare. Lärarna är en precis lika viktig del av ett universitet som forskarna, säger han.
Exakt hur mycket pengar som kommer att delas ut varje år vet han inte. Det beror på hur bra banken sköter sitt jobb att förvalta aktierna.
Möjlighet till sabbatsår
– Jag hoppas att det ska bli ungefär en årslön så att lärare får samma möjlighet som många forskare att ta ett sabbatsår från sin tjänst och kanske vara på ett universitet utomlands. Det finns inga krav förknippade med priset, men jag ser gärna att den som får det använder det för förkovran.En gång om året ska priset delas ut, helst i samband med den akademiska högtid då nya doktorer promoveras och professorer installeras. Det står var och en fritt att nominera kandidater och en priskommitté ska sedan gallra och välja ut de bästa kandidaterna. Vem som sedan får priset avgör stiftelsens styrelse som idag består av LiU-professorerna Mille Millnert, Kajsa Ellegård och Mats Hammar.
– Det är precis rätt personer för uppgiften, säger Ingemar Ingemarsson som verkligen ser fram emot att träffa de duktiga lärare som får ta emot Ingemars Pris, LiU:s eget och Sveriges absolut största enskilda lärarpris.
