– Bara under Norrköping finns drygt 5000 ton järn, koppar och aluminium som inte används, säger Björn Wallsten.
Liberala regler för gruvbrytning
Vid presentationen av sitt licarbete tillåter han sig också att uppröras över det faktum att vi fortsätter att utvinna metaller ur jordskorpan, med risker för människor och miljö, trots att bara hälften av alla de metaller vi redan plockat upp ur jordskorpan är i användning. Något forskarkollegan Nils Johansson räknat fram inom ramen för sin licavhandling.– I Sverige har vi kanske världens mest liberala regler för gruvbrytning, konstaterar Björn Wallsten.
För vissa metaller, som exempelvis koppar, har vi redan i dag brutit mer ur jordskorpan än vad som beräknas finns kvar. Koppar är också en värdefull metall som borde vara lönsam att återcirkulera.– De minst 560 ton koppar som finns i kommunal mark under Norrköping är värd cirka 28 miljoner kronor, konstaterar han.
Han har prospekterat den urbana gruvan med hjälp av information från en mängd olika källor. En del har han funnit hos Norrköpings Stadsarkiv, en del hos kommunen och även hos de privata aktörer som bygger och hanterar infrastruktur. Samtliga datakällor har sedan digitaliserats och överlagrats som GIS-data. De mängder han hittat är en underskattning eftersom varken de ledningar som finns på privat mark eller inom fastigheternas gränser finns med i studien. Inte heller är alla Norrköpings dryga tjugotalet infrastruktursystem med i studien.Pilotprojekt i Malmö
Naturligtvis finns det problem även med denna typ av gruvdrift, för även om det är miljömässigt fördelaktigt att återvinna metall på det här viset så kostar det betydligt mer att gräva upp den än vad den är värd i skrotpengar. Innovativa metoder är dock på gång. Bland annat en teknik som Björn Wallsten kommer att studera närmare, Kabel-X. Det är en österrikisk teknik som går ut på att man sprutar in en olja, ett glidmedel, innanför kabelns mantel och sedan vinschar ut själva kopparledningen. När kopparn dras ut i ena änden går det dessutom lätt att dra med fiber från den andra hållet. Vilket innebär att man kan återvinna och uppgradera på samma gång.I ett nyligen genomfört pilotprojekt i Malmö lyckades man få upp 90 meter kopparkabel, till ett värde av cirka 15 000 kronor, på två dagar, utan att varken miljö eller människor i omgivningarna påverkades i särskilt stor utsträckning.
Det här är en teknik han alltså tänker titta närmare på under resten av sin doktorandtid, ett annat projekt är att genom workshops samla in kunskaper från många olika håll för att lösa de problem som hänger samman med den urbana gruvdriften.
– Det finns en liten möjlighet att det här är forskning som kan leda till en förändring, säger han och avslutar sin presentation.
Opponenten har poänger
Opponenten tar vid:Är Norrköping unikt, eller hur ser det ut i resten av världen? undrar Dr Vanesa Castán Broto från University College London.
Och det kan ju Björn Wallsten inte riktigt svara på eftersom fler jämförande studier behöver göras med städer, både i Sverige och utomlands, som har andra typer av infrastruktur.
– Men att det finns vilande metaller i stora mängder, det vet vi. Forskningen tyder också på att det finns fler metaller i vila där det finns eller har funnits industrier än där det alltid funnits bostäder, svarar han.
Socioekonomiskt då? Är det någon skillnad på rika områden och områden där det bor mycket fattiga människor? fortsätter hon.Den aspekten har Björn Wallsten inte tagit in ännu så länge, men har ändå ett svar:
– Det kan vara bra att ta reda på, inte minst eftersom det skulle avslöja om vissa människors infrastruktur uppdateras eller repareras oftare än andras. Men det blir naturligtvis lättare lönsamt att plocka upp metallen ju mer det finns på ett visst ställe och helst i sammanhang där man ändå ska gräva hål i gatan av någon annan anledning.
Som exempelvis i det gamla industriområdet Butängen i Norrköping, där kommunen planerar nya byggprojekt, nu högaktuellt i samband med bygget av Ostlänken.Licavhandlingen Underneath Norrköping, an urban mine of hibernating infrastructure, Björn Wallsten, Avdelningen för industriell miljöteknik, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet 2013.
2013-10-28
