Utmaningen är att nå fram till varje enskild person

Kajsa Bergwall alumnNamn: Kajsa Bergwall 
Arbete: Psykolog på Stressmottagningen, Stockholm
Utbildning: Psykologprogrammet, examen 2014

Vad gör du på ditt jobb?

– På Stressmottagningen bedriver vi behandling och rehabilitering för personer med utmattningssyndrom. Vi är legitimerade psykologer, en psykoterapeut, läkare, arbetsterapeuter och fysioterapeuter som jobbar i team.

Det är ett varierat jobb, vi gör bedömningar av inremitterade patienter för att se om patienten uppfyller kriterierna för utmattningssyndrom, har gruppbehandling och individuella kontakter för vidmakthållande samt håller även föreläsningar kring sömn och förebyggande stresshantering för exempelvis privata företag.

En behandling tar ca sex månader från det att en patient skrivs in till sista behandlingen och vi jobbar med kognitiv beteendeterapi (KBT) med inriktning Acceptance and commitment therapy (ACT).

Hur ser en vanlig arbetsvecka ut?

– Det finns inget veckoschema hugget i sten, men oftast gör jag bedömningar på måndagar och onsdagar. Då har vi också teammöten och bedömingskonferenser då vi samarbetar tillsammans i teamet kring patienten.

På tisdagar och torsdagar är det ofta gruppbehandlingar. Gruppbehandlingarna består av åtta sessioner med åtta patienter totalt och vi är två psykologer som tillsammans håller i varje grupp. Det känns bra att vi inte gör detta ensamma utan kan istället stödja varandra samt att det är en stor fördel att kunna inspireras och ta lärdom av varandra.

På fredagar har jag mest individuella träffar. Dessa sker alltid efter att gruppbehandlingarna är avslutade och då går vi igenom vad just den patienten har tagit med sig från gruppsessionerna, vad som var viktigt för just den patienten och vad som inte tagits upp i gruppen, men som patienten känner att hen vill ta upp.

Vilka är utmaningarna med ditt jobb?

– Att nå fram till varje enskild patient. Jag kommer med min kunskap som jag vill dela med mig av till patienten, jag vill hjälpa, och utmaningen är att få kunskapen att passa in i patientens verklighet, i just dennes problematik. Och alla är olika, alla har olika verkligheter.

Hur såg din väg in i arbetslivet ut?

– Först jobbade jag på en vårdcentral i Stockholm. Jag gjorde PTP (praktisk tjänstgöring för psykologer) där och mötte flera patienter som var stressade och utmattade. Det lustiga var att jag kände att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra för att behandla dom. Så jag gick en kurs som Stressmottagningen höll i. När dom senare ville utöka verksamheten kom dom och tänka på mig och hörde av sig till mig. Och sen september 2015 arbetar jag nu där istället.

Hur fick du din PTP?

– Jag byggde min PTP själv. Efter en tid av sökande kände jag mig nämligen nedslagen och tänkte att jag aldrig kommer få någon PTP. Då sa en kompis: ”ring 20 vårdcentraler och jag lovar att du får ett jobb”. Jag visste att jag ville jobba på en vårdcentral och visste också att Stockholms läns landsting sagt att alla vårdcentraler skulle ha en psykolog, men att alla inte hunnit skaffa det än. Jag förlorade vadet - den tredje vårdcentralen jag ringde nappade! Jag kom dit och började stegvis bygga upp en KBT- mottagning där som en annan person senare tog över när jag gick vidare till Stressmottagningen.

Varför valde du att läsa till psykolog på Linköpings universitet?

– Jag hade varit inne på psykologyrket sen jag var ganska liten så jag visste att det var det jag ville bli.

Att det blev just LiU var för att jag hade tagit reda på det här med problembaserat lärande, PBL, och kände att det var något för mig. Jag kände också till staden sen innan eftersom jag hade kompisar som redan hade läst något år i Linköping och jag hade varit i stan för att hälsa på dom. Så stan var redan känd för mig, det underlättade.

Vad tyckte du om utbildningen?

– Generellt bra och PBL passade precis så bra som jag trott! Jag föredrar att läsa det som jag tycker är intressant och spännande, då kommer jag igång. När man måste välja själv vilken bok eller artikel man ska läsa. Den självständigheten stressade inte mig alls utan det tyckte jag bara var kul.

Det var också bra att det var fler hemtentor än salstentor. Jag gillar att klura ensam på min kammare. Och att det man lärde sig fick man testa på riktigt, det var väldigt roligt att vara med om. Det examensarbete jag gjorde var till exempel en internetbehandlingsstudie. Vi jobbade i grupp och fick bygga och testa behandlingen själva.

Efteråt har jag även kommit på att det här med basgrupper var väldigt bra för mig. Jag har alltid haft svårt för grupparbeten, men nu fick jag fem år på mig att lära mig hur man arbetar i grupp på bästa sätt. Perfekt i arbetslivet nu när jag jobbar i team!

Hur såg ditt studentliv ut?

– Det var inte så studentikost. Jag höll mig lite utanför det där, men var ändå inte oengagerad. Jag var med i ett utskott som heter Psykologiskt fika och som anordnar föreläsningar utanför programmet för alla årskurser. Vi var en grupp som hjälptes åt att kontakta föreläsare, boka lokaler och så vidare.

Har du något tips till andra som vill läsa psykologprogrammet?

– Vill man bli psykolog, är nyfiken och frågvis och vill ha möjlighet att till viss del styra över sin utbildning själv är LiU rätt ställe att vara på!

Vad tror du att du gör om fem år?

– Då tror jag att jag är kvar på Stressmottagningen för jag trivs så bra här. Men, jag tror också att jag gör andra saker för att bredda mig. Som till exempel håller egna föreläsningar utanför Stressmottagningen. Kanske har jag även specialiserat mig inom klinisk psykologi. Och så tror jag att jag kommer att skriva en bok!

Utbildning
Visa/dölj innehåll