– Vi är förstås inte på något sätt emot att barns rättigheter styrks. Det behövs. Men argumenten som framförs i utredningen för att en inkorporering verkligen skulle stärka barns rättigheter är alltför svaga. Det finns en risk att det stannar vid en symbolhandling och tar fokus från andra mer effektiva sätt att arbeta för barns rättigheter. Redan idag finns artiklar från barnkonventionen i svensk lag och utredningen har inte visat att en inkorporering skulle göra någon större skillnad för att till exempel stärka principen om barnets bästa eller barns rätt att göra sig hörda.I mars överlämnades betänkandet ”Barnkonventionen blir svensk lag” till regeringen.
I förra veckan gick remisstiden ut och i mediedebatten framfördes en hel del kritik mot utredningen. Och till kritikerna hörde alltså forskarna bakom LiU:s yttrande till socialdepartementet: Bengt Sandin och Anna Sparrman, bägge professorer vid Tema Barn, Judith Lind, universitetslektor och Jonathan Josefsson, doktorand vid samma institution.
– Vi anser att utredningen brister både i kunskapsunderlag och konsekvensanalys. saknar den närmaste helt anknytning till den omfattande internationella forskningen om barns rättigheter som pågått sedan barnkonventionen togs av FN 1989. Det tycker förstås vi som kunskapsmyndighet är allvarligt. Inte heller har utredningen ordentligt genomlyst för- och nackdelar en inkorporering kan få. Det är oerhört mångfacetterade frågor som berör så många samhällsområden och inte bara de områden som tas upp i utredningen och de rättsliga aspekter som fokus ligger på där. Det behövs ett bredare kunskapsunderlag, säger Jonathan Josefsson.
Sett till barns rättigheter – kan du ge exempel på några allvarliga invändningar mot att göra hela barnkonventionen till lag som ni tar upp?
– Det främsta skälet är att det framstår som högst oklart att en inkorporering skulle ha en avgörande betydelse för att säkerställa barns rättigheter. Och ska man göra en så generell och omfattande reform bör frågan ha utretts noggrant innan. Konventionen bygger på internationella kompromisser och det finns därför en hel del inbyggda konflikter som också kan tänkas få oönskade eller oväntade effekter vid en inkorporering. Till exempel mellan barns rättigheter enligt svensk lag och konventionens definition av barns rätt i förhållande till föräldrarnas rätt. För mitt eget forskningsområde, barn och migration, visar exempelvis forskning att Norges inkorporering av konventionen haft mycket liten betydelse när migrerande barns rättigheter ställts mot statens intresse att reglera invandring i rättslig prövning och i mottagande.
– Bara att konventionen blir lag, gör inte med automatik någon skillnad i det praktiska barnrättsliga arbetet. Det är så många andra samhällsfaktorer som påverkar det, som förutsättningar i barnomsorg, skola, socialtjänst. Ekonomiska och politiska hänsyn, inte minst.
Så – hur lyder ert förslag för att stärka barns rättigheter?
– Vi föreslår att man fortsätter med att successivt transformera delar av barnkonventionen till svensk lag och skärper lagstiftning på de områden som behövs. Detta behöver också ske samtidigt med andra styrmedel. Det ger också fördelen att diskussionen kring barns rättigheter och hur de ska implementeras rent praktiskt förs ut i ljuset. Det ger oss inte någon möjlighet att slå oss till ro med det faktum att vi antagit en lag.