Moa och Tage - tid, tankar och tecken
21 september - 15 december 2021
En utställning om Moa Martinson och Tage Danielsson - två av vår tids stora författare, historieskildrare och konstnärer.
Glömda minnen - en utställning om att leva med demenssjukdom
November 2020 - Augusti 2021
För människor som lever med demenssjukdom är vardagen en utmaning. Minnets tidsmässiga ordning går förlorad; igår är idag fast för länge sedan. Utställningen Glömda minnen försöka fånga något av den poetiska kvaliteten i berättelsefragment om det som varit. Berättelsefragmenten kan ibland tyckas leva ett eget liv: de dyker upp på oväntade platser eller upprepas flera gånger under en kort period. Kanske skall vi lyssna till dessa berättelsefragment på samma sätt som vi lyssnar till poesi: inte bokstavligt, utan som en fantasifull återgivning av något som har – eller skulle kunna ha – hänt.
En utställning av Lars-Christer Hydén som är professor i socialpsykologi vid Avdelningen för åldrande och social förändring (ASC), Linköpings universitet, och bedriver forskning om att leva med demenssjukdomar.
Online-vernissage den 26 november 2020, klockan 14:00.
Foto: Lars-Christer Hydén
Place in Europe - Cecilia Parsberg, Erik Pauser, Haval Murad och David Martinez Escobar
September - Oktober 2020
Konstnärerna Cecilia Parsberg och Erik Pauser har med arkitekterna Haval Murad och David Martinez Escobar skapat en gestaltning som speglar sprickor i det moderna samhället.Skulpturen har formen av ett hus som vält och ser ut att sjunka. På undersidan visas kortfilmen ’En plats i Europa’ . Den handlar om en undanskymd plats i en storstad som har blivit ett hem för arbetssökande migranter som fallit mellan stolarna i den europeiska fria rörligheten. Berättaren är Thomas som under tre år har haft sin sovplats tillsammans med råttor under en lastbrygga. Nu ska han vräkas. Han representerar de som vill göra rätt för sig: arbeta, försörja sin familj, leva ett värdigt liv. En nygammal fattigdom tvingar många att bli nomader i europeiska städer. Läs mer om konstverket Huset
Konstverket Huset föreställer ett hus på väg att sjunka. Dess undersida visar filmen "En plats i Europa".
I förvar. - Maria Backman och Hanna Sjöberg
Mars - oktober 2020
Under andra världskriget fungerade det neutrala Sverige som ett ovisst väntrum för nära tvåhundratusen flyktingar från krigets Europa. Flyktinglägren visade på två aspekter, om asylrätten som fanns redan i 1937 års utlänningslag och som faktiskt följdes och samtidigt på statens nervositet inför flyktingarna. Det handlade om att både ge skydd åt dem som kom men också att värja sig mot risker för rikets säkerhet. I detta vacklande läge öppnades ett utrymme för både ett positivt mottagande men också misstänksamhet. Det fanns dessutom inom den svenska polisen och militären tyskvänliga aktörer. Det var den här verkligheten som flyktingen konfronterades med.
Flyktinglägren runt om i landet blev skärningspunkter där det främmande mötte det lokala - spåren finns i människornas minnen, i arkiven och på platserna. Detta är en del av vår svenska historia, ett samtida kulturarv som kan läsas på flera sätt. Projektet I förvar är två konstnärers undersökande möte med dessa platser. Spåren är borta men vi vet att någonting har hänt där det nu står sjuttioåriga, avverkningsmogna tallar och granar.
Flyktinglägren runt om i landet under andra världskriget blev skärningspunkter där det främmande mötte det lokala - spåren finns i människornas minnen, i arkiven och på platserna. Här anas en överväxt betongstruktur, mitt inne i skogen.
Mahmoud Dayoub & Diana Jabi - Väntan, del II
Oktober 2019 - februari 2020
En utställning av två syriska konstnärer. De har flytt från krigets Syrien och hamnat i olika delar av världen, men ännu inte landat. Detta återspeglas i högsta grad i deras konst. De två verk vi visar i Lobby fortsätter lyfta temat väntan, som en belägenhet allt fler i världen tycks låsta i, idag. Den första utställningen på temat var den syriske konstnären Muhammad Alis teckningar I am just a number. Nu fortsätter vi denna undersökning av vad som sker med det subjekt som förlorar ägandet och kontrollen och förhandlingen med sin tid.
Mahmoud Dayoub - Me and The Train
Ink on Paper/2015
Mahmoud Dayoub (Moved to Sharjah, UAE) obtained a B.A in painting from the Faculty of Fine Arts, Damascus University, in 2005. He has exhibited his work in the Netherlands, Sweden, France and other countries around the world. He is a multidisciplinary artist with a special focus on humanity and his approach to art-making spans across video, installations, painting, and drawing.
Diana Jabi
Ongoing work Crochet/2011
Diana Jabi (moved to Romania for an unclear period)
She obtained a B.A in Engraving and Graphic Arts from the Fine Art Faculty in Damascus in 2004. In 2012, she gained an MA in Produccións Artistiques i Recerca from the facultat de Belles Arts, universitat de Barcelona (UB). She has exhibited her work in different countries around the world as Barcelona, France, Sweden, Italy, Finland and others.
Abir Boukhari & Muhammad Ali - I am just a number
Februari - augusti 2019
Under 2019 visar Lobby två utställningar som sätter ljuset på väntan. Den som krig kräver och den väntan som asylprocessen tvingar in människor i. Utställningarna är resultatet av ett samarbete med Abir Boukhari, en curator från Syrien som kom till Sverige från Damaskus 2015.
Den första utställningen - ”I am just a number” - visar en serie teckningar av Muhammad Ali från Syrien som utgår från det nummer han fick skrivet på armen när han anlände till Samos för att ta sig vidare in i Europa. Detta nummer kan tyckas vara en bestämning, en kö-lapp och alltså representera ett slags ordning efter krigets kaos. Men det står lika mycket för det kaos som asylprocessen i Europa innebär för de flesta som tvingas in i den.
Paula Urbano - Behnam Sadighi
Maj - oktober 2018
Paula Urbano är en svensk konstnär som deltar med videoverket The Refugee of the Sorrowful Figure. Behnam Sadighi är en iransk fotograf och konstnär. I Lobby visas bilder ur hans stora fotoserie The Last Day, ett pågående projekt med foton av människor som lämnar Iran.
Urbano undersöker med utgångpunkt i postkolonial teori frågor om identitet i relation till migration och plats. Med olika tekniker fokuserar hon på tillstånd då ett subjekts blotta existens bär på ett politiskt budskap. I videoverket The Refugee of the Sorrowful Figure följer hon en man som söker asyl i Sverige, mellan olika städer och till slut åter till Irak. Verket undersöker den existentiella osäkerhet mannen befinner sig i.
The Last DayBehnam Sadighis verk The Last Day är en pågående fotodokumentation av människor som lämnar Iran för att söka ett annat samhälle i vilket de kan leva friare, göra färdig utbildningar, planera ett liv. Sadighi ser detta inte som resor som görs för att erfara nya saker, utan bättre kan förstås som en form av evakuering, likt dom som överger översämmade områden.
Rörelser - en utställning om migration och solidaritet
November 2017 - april 2018
Denna utställning handlar om rörelser. Flyktingarnas är startpunkten, men i fokus här är i lika hög grad de rörelser som kommer av engagemang, kunskap och vilja till solidaritet*. De kan i sin tur leda till en annan form av rörelse, en social och organisatorisk rörelse, sprungen ur den första, flykten och migrationens rörelse.
För forskning såväl som konst och politik om flyktingars villkor, vill inte bara berätta om den, en viktig drivkraft är också att sätta andra i rörelse. Mottagaren är en människa som förutsätts ha en vilja och en kapacitet till handling. Känslomässig, politisk och fysisk. Därför blir det naturligt i vår första utställning att visa på hur denna andra och tredje rörelse inte alls är en utopisk önskedröm, utan att det sker hela tiden.
Fotografierna i utställningen har tagits av Renzo Arcuri, Celina Ortega Soto och Nedžad Mešić, två studenter och en forskare vid Linköpings universitet som rest till flyktingläger i Grekland och bärplockarläger i norra Sverige. Med sina kameror förmedlar de en del av sina erfarenheter. I viss mån tar de därmed på sig uppgiften att förmedla och representera även flyktingars och migrant-arbetares erfarenheter. Konst, kunskapsproduktion och politik innebär alltid representation på något sätt. Risken är förstås att något går förlorat, bilden, precis som den vetenskapliga artikeln, kan vara sann, men innehåller ändå aldrig hela sanningen. Risken är också att vi, publiken, bara tittar på bilderna... Men möjligheten finns där. Att kamerans, röstens och resandets representation låter en se en annan, avlägsnar filter, krymper avstånden och skapar nya rörelser.
* ”Solidaritet syftar på sammanhållning mellan olika människor inom en grupp, klass, nation eller hela världen. Sammanhållningen syftar på att man beredd att hjälpa till inom gemenskapen.”
Foto: Renzo Arcuri
