I en färsk studie visar LiU-forskarna att många av dessa förändringar kan ha drivits fram av det enkla faktum att djur som började leva med människor blev allt tamare. Studien publiceras i den ansedda tidskriften Biology Letters.
Djungelhöns
Forskarna utgick från en population av det asiatiska röda djungelhönset, den vilda förfadern till all världens domesticerade höns. Under fem generationer valde de ut djur som hade en medfödd mindre rädsla för människor och avlade vidare på deras avkomma. För jämförelse avlades också en separat linje på de höns som var mest rädda.– Vi använde ett standardiserat beteendetest där vi studerade hönsens reaktioner på en person. Det var en metod för att efterlikna förhållandena under den allra första starten på hönshållningen för 8 000 år sedan, säger Beatrix Agnvall (bilden ovan), doktorand i etologi och försteförfattare till artikeln.
Efter endast fem generationer hade de allt tamare hönsen utvecklat en högre ämnesomsättning och bättre foderomvandling – de växte mer på mindre mat än de räddare djuren i kontrollgruppen. De var också mindre försiktiga i situationer där människor inte var inblandade, och liksom i tidigare studier av samma djur värpte de större ägg. Halterna av hormonet serotonin var högre hos de tama tupparna och forskarna tror att det kan vara en del av mekanismerna bakom resultaten.
Uppskattade egenskaper
Enligt Per Jensen, professor i etologi och ansvarig för studien, var ökande tamhet en viktig förutsättning för att djur ursprungligen skulle klara att leva med människor.
– Resultaten visar att den automatiskt kan ha medfört många av de egenskaper vi och våra förfäder uppskattat hos husdjuren. Man kan därför anta att våra förfäder inte nödvändigtvis valde ut djur för att de var bra på att producera mat, utan främst för att de var lätta att hantera, säger Per Jensen som anser att resultaten kan vara giltiga också för andra husdjur som grisar, får och nötkreatur.
Publikation: Is domestication driven by reduced fear of humans? Boldness, metabolism and serotonin levels in divergently selected red junglefowl (Gallus gallus) av B Agnvall, R Katajamaa, J Altimiras & P Jensen (2015). Biology Letters 20150509. http://dx.doi.org/10.1098/rsbl.2015.0509
Publicerad 2015-09-16