Tekniken som ska skydda noshörningarna

Noshörningarna i Afrika blir färre och färre och hotas av utrotning. Djuren ser mycket dåligt och är lätta offer för tjuvskyttar som vill komma åt deras horn.

 Parkvakter i NguliaFoto: Martin Stenmarck

Det går att tjäna stora pengar på noshörningshornen, som sägs fungera som medicin och används till snidade knivskaft på traditionella dolkar.

För parkvakterna i Afrikas nationalparker påminner situationen om ett krig, där både de och tjuvskyttarna använder automatvapen. Det är inte bara noshörningar som får sätta livet till, även många människor dödas.

En som kämpar för att vända utvecklingen är professor Fredrik Gustafsson vid LiU. Han forskar om säkerhet och krisberedskap och har sett att den teknik som finns för att skydda kritisk infrastruktur också kan användas för att rädda de stora savanndjuren. Han blir en av projektledarna för projektet Smarta savanner, där företag, internationella organisationer och andra finns med som partner. Där ska ny teknik användas för att göra nationalparker säkrare.

NoshörningsskallarFoto: Martin StenmarckFörst ut är naturreservatet Ngulia i Kenya, där man har skapat en fristad för den akut hotade svarta noshörningen. Parkvakterna får smarta telefoner och läsplattor med nyutvecklad mjukvara. Med dem kan de enkelt mata in sina observationer av noshörningar och tänkbara hot och kommunicera med andra vakter och med ledningen.  Telefonerna ska sedan kopplas ihop med radar och sensorer för att göra bevakningen ännu effektivare. All teknik testas i Kolmårdens djurpark innan den börjar tillämpas.

Tanken är att övervakningen ska bli så bra att tjuvskyttarna över huvud taget inte vågar sig in i reservatet. Och att de tekniska lösningarna snart ska kunna användas i nationalparker världen över för att bevara hotade djurarter.

Mer om projektet

www.projectngulia.org

 

TEDx med Fredrik Gustafsson

Technological innovator in wildlife protection

Fredrik Gustafsson berättar om hur teknik kan hjälpa parkvakterna i deras arbete.

Fler berättelser från LiU

Mer om forskningen