”Att drömma på den dubbelhövdade Parnassen. Poetik, retorik och svensk litteratur 1600–1800” är titeln på ett projekt som finansierats av Svenska Akademien, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse samt Filosofiska fakulteten, Linköpings universitet (2007-2015). I projektet riktas fokus mot förhållandet mellan disciplinerna poetik och retorik och hur vi ska förstå de föreställningar om diktkonst som artikuleras under svenskt 16–1700-tal. Projektet innebär också en kritik av den svenska och internationella forskning som inte grundligt undersökt relationen mellan disciplinerna. Relationen mellan teori och praktik är uppenbarligen underteoretiserad i forskningen. Det svenska perspektivet kräver också ett europeiskt sammanhang – teorierna är inte nationella, och inte alltid dikten, även om den skrivs på svenska.
Projektet har resulterat i artiklar om Eschenburgs handbok i poetik, estetik och retorik, om Rudéens tillfällesdikt, om A. W. Schlegels poetik, och om Lowths poetik. Därtill kommer konferensbidrag om Triewalds satirer, Runius diktning, klassicismen i teori och praktik, epikens kris och Lidnerboken, som till stora delar kan knytas till projektet. Jag arbetar vidare med det bokmanus som innebär slutpunkten för projektet. Resultaten visar att spänningen mellan teori och praktik snarast ökar, men också att diktkonsten visar en stor experimentlusta, samtidigt som teorierna ofta ger uttryck för en uttalad språkskepsis. Lite tillspetsat skulle jag vilja hävda att mediet, själva dikten, förnekas i teorin, medan diktkonsten som praktik blomstrar.