Varför mormor inte skaffar smartphone

Under olika skeden i vårt liv har vi olika relation till saker. Under den period vi sätter bo kan det vara viktigt att omge sig med heminredning och teknikprylar. Men behovet av materiella ting avtar över tid. Det visar två LiU-forskare i en artikel i tidskriften Journal of Aging Studies.

anhörigI studien berättar tretton norrköpingsbor i åldern 72 till 92 hur de betraktar sitt hem och sakerna i det. Tydligast framkommer hur deltagarna drar sig för att skaffa nya saker eller att ens ersätta sådant som gått sönder. I hemmet finns redan tillräckligt, anser man.

Beroende av andra

Att inte skaffa sig mer saker på ålderns höst innefattar också att man avstår från ny teknik. Detta kan vara problematiskt i ett samhälle där tekniken utvecklas snabbt och många av samhällsfunktionerna bygger på att man har internet och smartphones. De äldre blir på så sätt beroende av andra för att betala räkningar via internetbanken eller att boka tvättstugan på webben. Den teknik man ändå skaffar kommer ofta från barn och barnbarn, vilket innebär att den redan från början är gammalmodig.

– Egentligen handlar det alltså inte främst om ett teknikmotstånd, utan om en praktisk syn där nya inköp blir ytterligare en sak för de anhöriga att rensa ur dödsboet, säger Jan-Erik Hagberg som skrivit artikeln tillsammans med Åsa Larsson Ranada.

Omtanken om efterlevande

Det är just omtanken om de efterlevande som ofta motiverar de äldre att inte skaffa fler saker till hemmet. Hur man skapar, vårdar och eventuellt nedmonterar sitt hem berör ju inte bara en själv utan också de barn eller barnbarn som ska ta hand om dödsboet.

– Här skiljer sig dock kvinnors och mäns syn åt lite grann. Män överlämnar i lite större grad utsorterandet till barnen efter att de dött, medan kvinnorna vill bespara barnen detta, säger Jan-Erik Hagberg.

Studien är en del av ett större projekt som finansieras av Vetenskapsrådet.

Artikeln: All the things I have –Handling one’s material room in old age. Av Åsa Larsson Ranada och Jan-Erik Hagberg.

Therese Ekstrand Amaya 2015-01-23

Forskning

Kontakt