Vid Wallenberg centrum för molekylärmedicin, WCMM, kommer forskare att på olika sätt ta sig an molekylärmedicinska forskningsfrågor i gränslandet mellan människa och teknik. Det rör sig om bland annat visualisering och bildbehandling, biomaterial och biosensorer, regenerativ biologi och bioinformatik. Centrumet är del av en storsatsning på svensk forskning inom life science-området, där Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bidrar med 150 miljoner kronor under nio år. LiU satsar 115 miljoner kronor och Region Östergötland skjuter till 56 miljoner kronor till WCMM. Liknande Wallenbergcentra, med andra inriktningar inom life science, finns i Lund, Göteborg och Umeå.
De forskargrupper som knyts till centrumet kommer att bedriva sin forskning på de redan befintliga institutionerna vid Campus US, Campus Valla och Campus Norrköping. Redan nu är ett 60-tal lokala forskargrupper knutna till WCMM.
– Vårt mål är att rekrytera 15 nya forskargrupper, sade Stefan Thor, professor i utvecklingsbiologi, som ska leda WCMM.
Hittills har flera forskare rekryterats internationellt och deras verksamhet kommer att starta upp nästa år.
Medicin möter teknik
Vid det symposium som hölls 8–9 december i samband med invigningen gav flera forskare med band till WCMM smakprov på vilken typ av forskning som kan uppstå när medicin och teknik möts. Janos Vörös, professor vid ETH Zürich i Schweiz och medlem i WCMM:s vetenskapliga rådgivande kommitté, gav exempel på hur hans forskargrupp utvecklat töjbar elektronik som kan implanteras i levande vävnad. På sikt hoppas forskarna kunna använda tekniken för att stimulera nerver som skadats i ryggmärgen och återge förmågan att gå.
Janos Vörös beskrev vidare att många personer som fått en ryggmärgsskada upplever att den förlorade kontrollen över urinblåsan är ett större problem än att inte kunna gå. Den schweiziska forskargruppen har därför utvecklat mycket töjbara sensorer som kan placeras i urinblåsan och mäta hur full den är. Sensorn kan läsas av från utanför kroppen och svaret visas i en mobiltelefon med hjälp av RFID-teknologi, en teknik för att läsa information på avstånd som används ibland annat busskort och stöldskydd i butiker. Nu utvärderas urinblåsesensorn i en studie där ägare till hundar med inkontinensproblem på frivillig basis kan delta och få en signal om att det är dags att rasta hunden innan olyckan är framme. Därefter hoppas forskarna att det blir aktuellt att prova sensorn hos människor med ryggmärgsskada.
Janos Vörös noterade att studenter har stått för en viktig del av utvecklingen av sensorn.
– Det som gläder mig allra mest är inte att WCMM kommer att ha femton briljanta forskare, utan att det också betyder att hundratals studenter kommer att få nytta av att ha tillgång till dessa forskare och deras forskning. Effekten av det borde glädja oss alla, för vi kommer att kunna förändra framtidens medicin med teknik.