Genus och teknik - en existentiell fråga i dag?

Genushistorisk forskning på olika yrken, som mejerska/mejerist, läkare, lärare eller programmerare, visar att professioner, så att säga kan ”byta socialt kön” över tid och ändå anses vara ”självklara” och naturliga kvinnoarbeten eller mansarbeten i sin tid. När exempelvis teknik, maskiner och framstegstänkande tog över det slitsamma och tunga kroppsarbetet på mejeriet togs det då ”naturligt” kvinnliga arbetet över av män.

Mejerska blev mejerist. I Malaysia associeras dataingenjörsarbetet i dag inte alls med den åtråvärda råstyrka och riktigt manliga maskulinitet som är rådande ideal där idag - och domineras därför av kvinnor. I programmeringens begynnelse ansågs detta yrke även i väst vara ett typiskt kvinnoarbete, för flinka fingrar och ett tålmodigt sinnelag. Men i takt med att prestige, makt och samhälleligt ledarskap associerades med datorteknik så kom branschen att aktivt marginalisera kvinnor och premiera män – så till den grad att vi idag ofta tror det alltid varit så! Forskning på teknikens socialisering och förkroppsligande pekar mot hur intimt sammanlänkade våra identiteter är med teknik och också på hur tekniska förändringar påverkar samhället över tid. Med den feministiska idéhistorikern och begreppsmyntaren Donna Haraways (1997, i svensk översättning) ord: ”Tekniken är inte neutral. Vi är inuti det vi skapar och det inuti oss. Vi lever i en värld av kopplingar och det spelar roll vilka som görs och vilka som bryts.”

Vad är tekniskt?

Vad menar vi då egentligen när vi pratar om teknik? Vad räknas som teknik och som tekniskt? Svaren har mer med kulturella värderingar och värderingssystem i samhället att göra än med vare sig individer och starka personligheter eller blanka maskiner, algoritmer och avancerade appar per se. Eftersom den kulturella kraften hos exempelvis genusordningen är så framträdande (svensk arbetsmarknad är exempelvis väldigt könssegregerad, kvinnor tjänar mindre än män i lön - och värderas lägre i de flesta sammanhang, exempelvis där meriter räknas – så till den grad att det ofta krävs dubbelmeritering för kvinnor i akademin för att räknas som lika bra som manliga kollegor) så har många genus- och teknikforskare fokuserat just på hur teknik ofta skapas i samspel med rådande normer för socialt kön. (Socialt kön är alltså det som vi kallar just genus idag – för att beskriva och ge tyngd åt all empirisk kunskap vi nu har om just socialt kön och hur det funkar).

Den vardagliga definitionen av teknik brukar se teknik som industriella maskiner, som bilar, eller som militärhistoriska instrument som satelliter, datorer och internet, som de metallblanka verktygen och sofistikerade apparaterna för arbete och krig. Denna traditionella förståelse av teknik är således problematisk för den osynliggör hur teknik påverkar många fler, för att inte också säga, alla domäner av socialt liv. Inte minst hur vi äter, hur vi bor, lever och har sex. Tänk bara på vitvaror i köket eller på hur samma princi- piella teknik, en borrmaskin i garaget och en elvisp i köket, designas och utformas för att locka användare. I stort sett samma teknik, men helt olika könskodning. På samma vis genus-kodas rakhyvlar, deodoranter, snus och energidrycker – och marknadsförs som vore de olika produkter för kvinnor och för män.

Likvärdig forskning

Bara så det står klart. Målet med all genusforskning är att ta fram rigorös och ansvarsfull kunskap om hur kön fungerar i samhället på olika områden. Men all genusforskning är inte likadan, kommer inte alltid överens och drivs av väldigt olika perspektiv. Det som vi idag kallar genusforskning med inriktning på teknik, eller feministisk teknikvetenskap eller teknovetenskap som svenska pionjären Lena Trojer betecknat det (feminist technoscience studies kallas det också, se Åsberg & Lykke 2010), har länge varit teoretiskt drivande och väldigt filosofiskt rikt. Genus- och teknikfrågan som problem har såklart också genererat mycket empirisk forskning och ny kunskap över åren. Redan 1970, i samma tidsanda som gav oss de första hormonella p-pillren för kvinnor, föreslog exempelvis Shulamit Firestone att teknik och samhällets teknikutveckling skulle göra mirakel för de undertryckta i samhället. Tekniken skulle befria kvinnor från de biologiska bojor hon menade att barnafödande och graviditet innebar. Idag finns det existerande prototyper på Firestones fantasifulla idéer, exempelvis artificiella livmödrar.

Relation genus - teknik

Idag vet vi att relationen mellan genus och teknik också är en integrerad del av vår ekologiska framtid och något vi måste ta tag i. På den här fronten brinner det. Låt mig ge ett exempel, bilism. Stora städer är ofta utformade utifrån ett centralt fokus på biltrafiken. För landsbygden betyder bilism möjlighet att ta sig fram stora sträckor för att nå samhällsfunktioner. Under coronakrisen 2020 minskade de miljöfarliga utsläppen från bilar och industri dramatiskt, men de har redan stigit kraftigt igen så omställningen var tillfällig. Bensinmotorn, när den utvecklades, var beroende av god tillgång på raffinerad olja som utvanns i större mängder vid förra sekelskiftet, ett skäl som bidrog till att den fick försprång framför elbilen (som alltså fanns redan då). Genom tillverkningen på löpande band i Fords fabriker blev bensinbilarna billiga och efter andra världskriget var de möjliga att köpa för många samhällsgrupper i västerlandet. Bilen möjliggjorde individuell frihet och oberoende (för vissa), men krävde också stora system med anpassade vägar och parkeringsplatser och centrala beslut. Städerna och infrastrukturen över landskapet formades efter bilismens behov. Framför allt efter mäns behov att färdas individuellt satte normen (även på hur bilens säkerhetssystem utformades) medan kvinnor än idag i städerna i högre utsträckning reser kollektivt och mer miljövänligt med barnen. Men cancerfallen och bilolyckorna ökade också stadigt, liksom klimatutsläppen från bilarna och tillverkningsindustrin som gjort sig beroende av långa transporter. Även om fler män idag är inblandade i bilolyckor och kör mer vårdslöst och risktagande, så löper kvinnor betydligt större risk att dödas (17%) eller skadas allvarligt (47%) i bilolyckor eftersom bilarna designas för och krocktestas för män. Män kör också traditionellt mer bil än kvinnor, även om detta ändras i takt med samhällets jämställdhet och grad av urbanisering. I vissa länder har kvinnor inte rätt att ta körkort eller sitta i förarsätet. I många länder saknas statistik efter kön, eller så mäts och räknas bara män.

I Indien hoppas många på ett större välstånd och industriella vägar ut ur fattigdom, så att alla miljoner indier ska ha möjlighet att äga en egen bil. Bilen är ett exempel på social teknik, laddad med etiska frågeställningar och politiska konsekvenser. Den är ett exempel på hur intimt genus, teknik och samhälle är förbundet. Och på hur existentiellt provocerande dessa frågor är. Men ska vi som art överleva det högkonsumistiska, högenergikrävande och det högriskklimat vi skapat så måste vi förändra i grunden hur vi ser på människor, på miljö, på teknik, på olikheter, på andra arter och gå vidare med ett mer-än-mänskligt förhållningssätt. Eller inte alls.

Cecilia har skrivit två kapitel i det digitala läromedlet Liber Teknik 1, Om genus och teknik samt Teknik och etik, som du hittar via länken: Liber Teknik 1 - Liber