Per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS) är syntetiska kemikalier som används i många konsumentprodukter. I Sverige går många av dessa produkter till kommunal avfallsförbränning efter att de hamnat i avfallsflödet. Det saknas kunskap om hur effektivt avfallsförbränning bryter ned PFAS under förhållanden som är relevanta för europeisk kommunal avfallsförbränning och om nedbrytningen leder till fullständig mineralisering eller bildning av nya PFAS. Projekts mål är att ge kunskap om förekomst, identitet och koncentration av kända PFAS och eventuella nedbrytningsprodukter i avfallsströmmar från svenska kommunala avfallsförbränningsanläggningar. Detta kommer att bidra till en ökad förståelse för hur fluororganiska ämnen påverkas av förbränning, något som kan stödja förbränningsanläggningars beslut om driftsförhållanden och accepterade avfallstyper. Vi analyserar proverna för totalt organiskt fluor genom förbränningsjonkromatografi. Vi använder också högupplöst masspektrometri med jonmobilitet för riktad analys av kända PFAS och icke-riktad screening för att karakterisera oidentifierat organiskt fluor.
Är svensk avfallsförbränning en källa av PFAS till miljön?
Är avfallsförbränning en källa till PFAS i miljön? Projektet undersöker hur effektivt PFAS bryts ned vid kommunal förbränning och om nya ämnen bildas. Resultaten kan bidra till bättre beslut om driftsförhållanden och avfallshantering.