Varje barn har rätt att skyddas mot våld.

FN:s barnrättskommitté tillämpar en vid definition av våld som innefattar alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försummelse, misshandel eller utnyttjande, däribland sexuella övergrepp.

Det finns skäl att dela upp våld mot barn i olika kategorier, samtidigt är det viktigt att komma ihåg att samma barn ofta drabbas av olika former av våld och att de olika kategorierna överlappar varandra. Ett barn som växer upp med en våldsam förälder kan utsättas för fysiskt våld, kränkningar och hot och dessutom tvingas bevittna våld mot andra familjemedlemmar. Ett barn som utsätts för våld i hemmet löper dessutom större risk att utsättas för våld utanför familjen.

En tonåring som utsatts för sexuella övergrepp kan ha svårt att skydda sig själv, och visats kanske i miljöer där hen utsätts för nya övergrepp eller annat våld.

Våld mot barn kan ha en förödande effekt på utvecklingen, på lång och kort sikt. Alla barn som utsätts för våld påverkas och reagerar, men alla utvecklar inte symtom eller svårigheter. Att vara utsatt för våld vid många tillfällen eller att vara utsatt för många olika våldshändelser ökar risken för att barn ska utveckla en mängd olika svårigheter och symtom.

Många barn i Sverige har erfarenheter av att utsättas för våld. Andra barn växer upp nästan helt skyddade från våld.

”Inget våld mot barn är motiverat, och allt våld mot barn kan förebyggas.” (FN:s Barnrättskommitté)

Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 13 (2011) Barnets rätt till frihet från alla former av våld.

Fysiskt våld

Fysiskt våld mot barn innefattar enligt FN:s barnrättskommitté all kroppslig bestraffning, alla former av tortyr, samt grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Att slå, sparka, nypa, skaka, klösa, lugga, bita, bränna, förgifta eller att försöka kväva ett barn är några exempel på fysiskt våld. Fysiskt våld innefattar också fysisk mobbning och pennalism utförd av vuxna och av andra barn.

Fysiskt våld har som andra former av våld konsekvenser för barns utveckling och hälsa, men riskerar också att ge fysiska skador, funktionsnedsättningar och kan i värsta fall leda till att barn dödas.

Försummelse

Försummelse eller vanvård innebär, enligt FN:s Barnrättskommitté, att barnens fysiska och psykiska behov inte uppfylls, att de inte skyddas från fara, eller att de som är ansvariga för barnens omvårdnad inte utnyttjar befintliga resurser och tjänster även fast de har medel, kunskap och tillgång för att göra det.

Försummelse kan till exempel handla om brist på tillsyn, eller att ansvariga vuxna inte ser till att barnet får tillräckligt med mat, husrum, kläder, utbildning eller grundläggande sjukvård. Det kan också handla om brist på känslomässigt stöd och kärlek, kronisk ouppmärksamhet gentemot barnet, omvårdare som är ”psykiskt otillgängliga” genom att negligera små barns tecken eller signaler, eller att barn exponeras för effekterna av vuxnas narkotika- eller alkoholmissbruk.

Polyviktimisering

Forskning visar att de barn som riskerar att fara allra mest illa är de som är utsatta för flera olika typer av våld eller våld vid upprepade tillfällen, det som kallas för polyviktimisering eller multiutsatthet.

Majoriteten av den barnmisshandel som sker i Sverige har endast skett vid enstaka tillfällen. Men i ungefär en tiondel av alla barnmisshandelsfall har barnet varit utsatt för tre eller fler olika former av våld. Samma barn har ofta utsatts även för grövre och upprepad misshandel. (Landberg, Jernbro och Jansson, 2017)

Sexuella övergrepp

Sexuella övergrepp mot barn innefattar enligt FN:s barnrättskommitté att förmå eller tvinga ett barn att delta i någon olaglig eller psykiskt skadlig sexuell aktivitet, att använda sig av barn för kommersiellt sexuellt utnyttjande, att använda sig av barn för framställning av ljudinspelningar eller bilder av sexuella övergrepp på barn, barnprostitution, sexuellt slaveri, sexuellt utnyttjande i samband med resor och turism, trafficking (inom och mellan länder) och handel med barn för sexuella ändamål och tvångsäktenskap.

Barnrättskommittén understryker att många barn görs till offer för sexuella handlingar som inte åtföljs av fysiskt tvång men som ändå är psykiskt påträngande, exploaterande och traumatiska.

Upplevt våld

Med upplevt våld menas att barnet sett och/eller hört våld i hemmet. Även barn som förstått att våld ägt rum kan vara i stort behov av stöd och hjälp. 14 procent av alla barn i Sverige har upplevt våld i hemmet någon gång och tre procent har gjort det upprepade gånger (Jernebro, Jansson, 2017). Många barn som upplever våld i familjen löper stor risk att själva utsättas för olika typer av våld, som fysisk misshandel och försummelse.

I Sverige har vi genom en skärpning av socialtjänstlagen slagit fast att socialnämnden ska betrakta barn som bevittnat våld, eller andra övergrepp mot närstående vuxna, som offer för brott.