Värksvaghet är ett vanligt problem i samband med förlossning, särskilt bland förstagångsföderskor. Att värkarbetet avstannar ger ökad risk för tidsmässigt utdragna förlossningar vilket i sin tur ökar risken för komplikationer och behov av akuta kejsarsnitt och instrumentella förlossningar. Förutom det lidande och de risker som komplikationerna medför för mödrarna och deras barn så innebär dessa också ökade kostnader för hälso- och sjukvården.
Den normala strategin vid avstannat värkarbete har varit att behandla de födande kvinnorna med infusion av oxytocin, som stimulerar livmodermuskeln. I vissa fall leder dock behandling med oxytocin till överstimulering och för hög koncentration av laktat (mjölksyra). Vid höga laktatnivåer får oxytocin motsatt effekt och förlossningstiden kan förlängas. Det vore således bra att känna till laktatnivåer vid beslut om insättning av oxytocin, så att detta kan undvikas vid redan höga nivåer.
Med hjälp av en metod som Obstecare tagit fram kan mätning av laktatnivåer i fostervatten (speglar nivåer i livmodern) genomföras på ett enkelt och pålitligt sätt. I denna studie genomfördes en kostnadsanalys av att använda denna mätmetod jämfört med att inte göra det, bland förstagångsföderskor med värksvaghet. Analysen begränsades till den vårdepisod då förlossning sker.
Analysen visade att mätning av laktatnivåer kan antas minska antalet akuta kejsarsnitt med cirka 30% och instrumentella förlossningar med cirka 12%. För förstagångsföderskor som drabbas av värksvaghet beräknades hälso- och sjukvårdens kostnader minska med i genomsnitt 1 662 kronor per förlossning, inräknat kostnader för laktatmätning.
Enligt tillgänglig evidens skulle det alltså vara kostnadsbesparande för hälso- och sjukvården att använda sig av möjligheten att mäta laktatnivåer vid avstannat värkarbete. Detta samtidigt som all logik talar för att en sådan strategi också är gynnsam för mödrar och barn. Sammantaget blir rekommendationen att laktatmätning vid värksvaghet borde införas på bred front.
Kostnadsanalysen är gjord av CMT (Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi) på Linköpings universitet.
Författare till rapporten:
Lars Bernfort, Lars-Åke Levin
Finansiär:
ObsteCare AB