I slättlandskapet, på en egen halvö mellan Enköping och Strängnäs, med 6,5 kilometer egen strand i Mälaren, ligger Hacksta gård. En vacker lindallé leder upp till den gula mangårdsbyggnaden som ligger centralt på egendomen. Pontus Olsson köpte gården av familjen Hakelius 2012 och driver den samt andra arrendemarker, totalt 670 ha varav 37 ha betesmark, tillsammans med Mats Engquist som är driftsansvarig. Totalt sysselsätter verksamheten 3,5 årsarbeten vilket innefattar viss entreprenadverksamhet vintertid. Bortsett från gruppen dikor, vars uppgift är att beta strandängar och naturbeten, är gården helt inriktad på växtodling. Både djur och växtodling drivs konventionellt. Ett uttalat mål är att så långt möjligt minska antalet överfarter i jordbearbetningen. Åkrarna plöjs efter vallfröodling. Annars är plöjningsfri odling regel. Även direktsådd har provats med varierat resultat efter bra förfrukter som raps och ärter.
Fälten är väl arronderade och tröskan kan i praktiken köras från fält till fält utan att passera allmän väg. Fältstorleken på den brukade arealen varierar mellan 2,5 – 45 ha, ca 13 ha i medelareal. Jordarterna består av 10% lättlera, 50% mellanlera och 40% styvlera. All areal är markkarterad. Det finns ingen bevattningsmöjlighet på gården.
Växtföljden är fri men med utgångspunkt i en sexårig växtföljd: Raps-Höstvete-Höstvete-Ärter/Rörsvingel-Korn-Höstvete. Den procentuella fördelningen av grödorna samt inom parentes medelskörd, är ungefär 15 procent vår- och höstraps (3,5 ton), 5 procent foderärter (3 ton), 10 procent rörsvingelgräsfrö (1,2 ton), 40 procent höstvete (7,5 ton) och 30 procent maltkorn (5,8 ton).
På Hacksta används N-sensor, Atfarm eller Cropsat för kvävestyrning samt styrfiler för fosfor och kalk. Under de senaste åren har slam (Revac certifierad slam) kommit med i växtföljden för att höja fosforvärden och få med mer organisk gödsel i växtodlingen.
Sedan några år tillbaka används inga fossila bränslen för uppvärmning av bostäder eller spannmålstork. Till bostäderna används pellets och värmepumpar. Till spannmålstorken används flis. Samtidigt är gården i princip självförsörjande av el eftersom det monterats solceller på flera tak.
Gården är värd för Jordbruksverkets nollrutemätningar av kväve samt deras graderingar för växtskydd.
Användarrapport - växtnäringsstyrning höstvete
Växtnäringsstyrning i höstvete utgår ifrån markens beskaffenhet med jordart, mullhalt samt växtnäringsstatus. Till det är det väsentligt vilken förfrukt som varit samt om det tillförts organisk gödsel. Med anledning av dessa svåra variabler samt väder och vind så vill jag gärna ta hjälp av teknik. Vi lägger ut en start giva av N på våren. Samtidigt lägger vi ut nollrutor för att bättre kunna bestämma hur stor markens förmåga att leverera kväve är. Därefter börjar vi mäta och följa grödans upptag av N under säsongen. Det gör vi med Yaras N-Tester BT, vilken mäter växtens innehåll av klorofyll. När vi bedömer att det snart kommer att finnas behov av tillförsel av N så gör vi den bedömningen med hjälp av N-Tester samt Yara ATfarm. Då tar vi hänsyn till markens kväveleverande förmåga med underlaget från nollrutorna, samt ATfarms satellitkartor i kombination av N-testern för att hitta hur mycket vi skall tillföra den gången. När vi vet det så gör vi en tilldelningskarta med hjälp av ATfarm för att få en varierad gödsling över fältet beroende på fältets varierande behov. Om det passar så kan vi istället använda vår Yara N-sensor som sköter fördelningen över fältet. Med andra ord så har vi två möjligheter att få en varierad spridning av kväve över fältet. Vi använder den metod som vi anser passar bäst det enskilda året.