Särskilda krav för allergiframkallande kemiska ämnen/produkter eller processer

Den som blivit allergisk (sensibiliserad) kan sedan få symtom efter ny kontakt även med mycket små mängder av ämnet och besvären kan vara långvariga. Det finns ett stort antal ämnen som är allergiframkallande, både naturliga ämnen och kemiska produkter.

För att undvika att medarbetare utvecklar allergi finns särskilda krav som måste uppfyllas för arbete med allergiframkallande ämnen.

Allergiframkallande kemiska ämnen/produkter eller processer

Kemiska ämnen/produkter som är klassificerade med faroangivelserna H317 eller H334

H334: Kan orsaka allergi- eller astmasymtom eller andningssvårigheter vid inandning.
H317: Kan orsaka allergisk hudreaktion

Vissa produkter saknar klassificering med H317 eller H334, men är ändå allergiframkallande

• Produkter som innehåller etyl-2-cyanoakrylat eller metyl-2-cyanoakrylat. Dessa kan orsaka både kontaktallergi och luftvägsallergi trots att de inte är klassificerade som allergiframkallande (inte märkta med H317 och H334).
• Arbete som innebär att allergiframkallande ämnen kan bildas:
  • Isocyanater kan frisättas vid termisk nedbrytning, till exempel mekanisk bearbetning av material som polyuretanplast som används bland annat i elastan, fogmassor, möbelstoppning).
  • Formaldehyd kan frisätts i vissa processer, till exempel då syrahärdande lack härdar
• Vattenburna målarfärger kan innehålla starkt allergiframkallande konserveringsmedel.

Krav vid allt arbete med allergiframkallande ämnen, produkter eller processer

• Riskbedömning
• Skyltning
• Information

För vissa arbeten med allergiframkallande kemiska ämnen/produkter eller processer ställs dessutom krav på:

• Särskild utbildning – för hantering men också för att leda arbete (att vara chef för medarbetare som hanterar) vissa allergiframkallande ämnen/produkter
• Medicinska kontroller, i vissa fall med ett så kallat tjänstbarhetsintyg.

Riskbedömning, skyltning och information

När ett kemiskt ämne/produkt som är allergiframkallande eller kan ge upphov till allergiframkallande ämne ska användas, ska man genom riskbedömningbedöma om arbetet som ska utföras kan medföra att medarbetare exponeras för ämnet/produkten, eftersom det avgör vilka krav som gäller. 

I riskbedömning av allergiframkallande ämnen ska det framgå:

• I vilken/vilka lokaler som allergiframkallande produkter hanteras. Om isocyanater eller formaldehyd kan frisättas (främst aktuellt i samband med upphettning eller mekanisk bearbetning av till exempel polyuretanplast eller när syrahärdande lack härdar) ska det anges var i lokalen det kan ske.
• Vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa så låg exponeringen som möjligt, exempelvis att hantera så små mängder som möjligt, försluta förpackningar snabbt med mera, samt ventilerad förvaring och ventilerad arbetsplats.
• I vilka situationer personlig skyddsutrustning krävs och vilken skyddsutrustning som ska användas.
• Hur funktionen hos arbetsutrustning och ventilation ska kontrolleras och underhållas för att förebygga att allergiframkallande ämnen orsakar ohälsa.

Om exponering och vilka krav som måste följas

Om skyddsutrustning, till exempel skyddshandskar, andningsskydd eller ventilerad arbetsplats, behövs för att man inte ska exponeras, så betyder det att exponering kan förekomma. Det innebär att samtliga krav för arbete med allergiframkallande kemiska ämnen/produkter eller processer måste uppfyllas; riskbedömning, skyltning, information, utbildning och medicinska kontroller.

Om arbetet är säkert i sig självt och ingen skyddsutrustning behövs, det vill säga att risken för ohälsa som exempelvis allergi eller olycksfall när man hanterar ämnet/produkten utan skyddsutrustning är lika låg som om man inte exponerats alls för ämnet/produkten, innebär det att exponeringen är försumbar eller att ingen exponering föreligger. Det skulle till exempel kunna handla om att mycket små mängder lim i tub hanteras, att hantering/applicering bedöms vara säker och det sker vid något enstaka tillfälle.

Det är viktigt att dokumentera i riskbedömning att så kallad försumbar exponering föreligger och av vilka skäl man gör den bedömningen. Om exponeringen är försumbar eller om ingen exponering förekommer så gäller inte de särskilda kraven på riskbedömning, skyltning, information, utbildning eller medicinska kontroller.

Skyltning

Vid arbetsplatser där öppen hantering av allergiframkallande ämnen/produkter eller processer pågår ska skyltar sättas upp på dörren in till lokalen eller utrymmet, för att upplysa andra medarbetare än de som hanterar de kemiska produkterna om hanteringen.

Öppen hantering innebär att man fysiskt kan röra produkten eller att ångor kan avges till omgivningen.

Om hanteringen inte bedöms vara "öppen" behövs inte skyltning, skyltning krävs inte heller om man i riskbedömningen kommit fram till arbetet inte innebär någon risk för exponering av andra medarbetare.

Vid skyltning används varningsskylt för ”fara” (svart utropstecken mot gul/orange bakgrundsfärg) och med en tilläggsskylt som anger vad faran består av (”allergiframkallande ämne”)

Information

Den som leder arbete eller själv hanterar allergiframkallande ämnen/produkter ska få information om hur arbetet ska ske på ett säkert sätt. Inom LiU innebär det att alla medarbetare eller studenter som ska utföra arbetsuppgifterna och dennes/deras chef/forskningsledare/handledare/kursansvarig/motsvarande (den person som har fördelade arbetsmiljöuppgifter inom enheten/avdelningen/kursen/motsvarande) ska få sådan information.

Utbildning

Särskild utbildning krävs om vissa allergiframkallande ämnen/produkter/processer ska hanteras. Kraven innebär att den som leder eller aktivt sysselsätts i arbetet som innebär exponering för allergiframkallande ämnens ska utbildas. Krav på utbildning gäller därför både den/de medarbetare/studenter som ska utföra arbetsuppgifterna och dennes/deras chef/forskningsledare/handledare/kursansvarig/motsvarande (den person som har fördelade arbetsmiljöuppgifter inom enheten/avdelningen/kursen/motsvarande).

Kravet på utbildning gäller de kemiska ämnen/produkter som:

1. Klassificeras som H317 eller H334 på grund av att de innehåller:
   • akrylater,
   • epoxiplastkomponenter,
   • formaldehydhartser eller
   • organiska syraanhydrider.
2. Klassificeras som H317 eller H334 på grund av att de innehåller diisocyanater och inte omfattas av de utbildningskrav för diisocyanater som beskrivs i REACH
3. Innehåller:
   • etyl-2-cyanoakrylat, för arbete som sammanlagt pågår mer än 30 minuter per vecka, eller
   • metyl-2-cyanoakrylat, för arbete som sammanlagt pågår mer än 30 minuter per vecka
4. isocyanater som frisätts vid termisk nedbrytning, eller
5. formaldehyd som frisätts under processer.

Utbildning vid LiU

LiU:s upphandlade företagshälsovård kan hålla utbildningar om allergiframkallande ämnen på förfrågan. De ska även kunna erbjuda utbildning som riktas mot användare i labb och liknande verksamhet. Beställning till företagshälsovården görs vid LiU exempelvis av verksamhetens HR-partner eller prefekt/motsvarande. 

Utbildningens innehåll

Utbildningen ska minst innehålla information om de risker som arbetet innebär och vilka skyddsåtgärder som kan behövas för att arbetet ska kunna utföras på ett säkert sätt.

Utbildningen bör också ta upp moment som är relevanta för arbetet som ska utföras, exempelvis grundläggande kunskaper om de kemiska produkter som hanteras och deras kemiska risker, genomgång av de moment i hanteringen som kan vara riskfyllda, vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga för ett säkert arbete (till exempel vilken typ av ventilation behövs och vilken typ av personlig skyddsutrustning som är lämplig). Även teknik för rengöring och sanering och vad som händer vid bearbetning och termisk nedbrytning kan vara relevant beroende på hur produkterna ska användas.

Utbildning som avser diisocyanater ska uppfylla kraven i Reach-förordningen, se informationssida om diisocyanter hos Arbetsmiljöverket. Dock ställs inte dessa särskilda krav på utbildning för diisocyanater som används i vetenskaplig forskning och utveckling, istället ska i dessa fall de generella kraven i stycke ett och två ovan uppfyllas.

Krav på utbildaren

För att kunna ge de kunskaper som bestämmelsen kräver behöver utbildaren ha goda kunskaper om föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker och om allergiframkallande ämnen. Utbildaren bör även kunna arbetsmiljölagstiftningen och övriga lagar och föreskrifter som berör det kemiska området.

Vid utbildning om diisocyanater, som inte faller inom de undantaga om beskrivs på informationssida om diisocyanter hos Arbetsmiljöverket., så ställer den så kallade Reach-begräsningen krav på utbildaren och utbildningen innehåll.

Utbildningen ska kunna styrkas med intyg

Arbetsgivare måste kunna styrka att berörda medarbetare och chefer har fått utbildning genom att kunna visa upp utbildningsintyg som inte är äldre än 5 år.

Alla som genomgått utbildning ska få ett utbildningsintyg där det framgår personens namn, datum för utbildningen och vilka moment som utbildningen innehöll. Vid LiU bör utbildningsintyg diarieföras vid respektive institution/motsvarade med en ärendetitel som innehåller orden ”utbildning allergiframkallande ämnen”, för att säkra att allas utbildningsintyg går att ta fram.

Om arbete med allergiframkallande ämnen/produkter/processer bedrivs utan giltigt utbildningsintyg för medarbetaren/studenten och dennes chef/motsvarade kan Arbetsmiljöverket utfärda sanktionsavgift om 10 000 kr per berörd person.