De statsvetenskapliga perspektiven lyfter fram sådant som förhandlingsspel mellan aktörer och långsiktig påverkan genom nya idéer och/eller processer som följer vissa spår. Tolkningarna av situationen har ofta sin grund i perspektiv från nationalekonomi, sociologi eller filosofi. De politiska konfliktlinjerna kan gå mellan ideologier och partier, men också mellan nivåer i det politiska systemet och mellan politikområden inom varje nivå. Teorierna ger en hjälp att förstå det komplexa politiska systemet.
Ett särskilt intressant exempel på global politik är FN:s hållbarhetsmål (globala mål, Agenda 2030), som alla världens länder har enats om. Målen handlar om hållbar utveckling, vilket utgör en motsägelsefull mix av politik för tillväxt, välfärd och samtidigt skydd av miljö och klimat. I en bok har jag visat hur målen kan tolkas som en strategi för fattiga länders utveckling och hur de kan förstärkas som en lärande politik för global utveckling. (Niklasson, Lars 2019: Improving the Sustainable Development Goals. Strategies and the Governance Challenge, London: Routledge).
FN:s hållbarhetsmål står i centrum för EU:s biståndspolitik, men verkar inte ha någon större betydelse. Jag har skrivit om att EU har mycket höga målsättningar men att dessa vilar på svag grund, trots stora ekonomiska bidrag till länder i Afrika (Niklasson, Lars 2024: The European Union, Africa and the Sustainable Development Goals: From High Ambitions to Weak Implementation, Lanham, MD: Lexington Books).
En förklaring ligger i att relationen mellan givare och mottagare i biståndspolitiken är svår. Man verkar inte se att det finns ett ömsesidigt beroende och därmed ett behov att fokusera på långsiktiga utvecklingsfaktorer. Aktörerna befinner sig i det som brukar kallas ett "Fångarnas Dilemma", där det är svårt att lita på varandras långsiktiga motiv.
Nu har jag flyttat mitt fokus till Afrika och skriver om hinder och drivkrafter för modernisering och tillväxt. Varför är demokrati, rättsstat och marknadsekonomi svaga i många länder? Hur skulle de kunna ta sig ur sin situation? Samtidigt är länderna på väg att få en stark ställning globalt. Hur agerar Afrikanska stater i utrikespolitiken?
