Arbetshästen i kraftelektroniken är krafthalvledarna som typiskt är transistorer, dioder, tyristorer eller varianter av dessa, vilka styrs så att den önskade omvandlingen åstadkoms.
Integrationen och styrningen av krafthalvledarna är något som innefattar flera discipliner. Genom den vanligen höga kopplingsfrekvensen för halvledaren så är utformningen av styrkretsarna ett kritiskt område. Egenskaperna för halvledaren, kringkomponenter och parasitiska kretsparametrar måste beskrivas i detalj.
Termiska egenskaper är ett annat viktigt område för integrationen av krafthalvledaren som hänförs till bortförsel av effektförluster genom värmeledning och kylning. Vidare måste feltillstånd och skyddsfilosofier analyseras för att applikationen ska bli säker och få hög tillgänglighet.
Ytterligare ett annat stort område är styrsystemet som ska utformas så att de önskvärda funktionerna för effektomvandlaren erhålles i förhållande till inställningar som användaren kan göra. Ett kontrollsystem innehåller typiskt ett gränssnitt mot användaren, ingångar för mätsignaler från olika sensorer samt styrsignalerna till krafthalvledare eller andra styrenheter såsom t.ex. strömbrytare. Kontrollsystemet kan vara en stor och komplex kombination av centralenhet och distribuerade processorer alternativt en mindre inbäddad microcontroller.
Av största vikt för konstruktionen av effektomvandlaren är förståelsen för de anslutna energikällorna (t.ex. solceller, vindturbiner, batterier) och den mottagande effektförbrukaren (t.ex. motor, batteriladdare etc.) eller det anslutna kraftnätet. En effektomvandlare måste uppfylla diverse standarder och så kallade grid codes vilka definierar krav på elkvalitet, elsäkerhet och miljö.
Ingenjörsprocessen består oftast datorsimulering av systemet för att säkerställa funktion och komponentkrav vilket kräver detaljerade modeller av krafthalvledare, kringkomponenter och anslutna system.