Här har Poa Samuelberg, leg. Psykolog och utredare på Barnafrid, samlat fakta och tips om hur barn reagerar när någon nära anhörig dör. Informationen riktar sig framför allt till yrkesverksamma personer.
Vanliga reaktioner
Barn reagerar olika beroende på utvecklingsnivå och mognad.
Bland annat påverkas aptit, sömn, förmåga och lust att engagera sig i vardagen.
Känslor och tankar kan skifta snabbt.
Barn börjar förstå att döden är oåterkallelig från skolåldern.
Yngre barn kan ibland agera som att personen ska komma tillbaka.
Tankar som kan komma
Med ökad känslomässig och kognitiv mognad kan barnet också tänka mer om det som hänt. Exempelvis:Grubbel över varför.
Försök att sig in i den döendes situation.
Oro för att det skulle kunna hända igen.
Oro för egen, föräldrars och andra närståendes hälsa och eventuell död.
Särskilt yngre barn kan grubbla mycket på om de har gjort något som orsakat döden, till exempel om de varit olydiga eller tänkt elaka tankar.
Behov
Barn i sorg som förlorat en nära anhörig eller närstående behöver:
Omtanke och omsorg: Trygga vuxna som lyssnar på barnets upplevelser av det som hänt. Om samtalet väcker för starka reaktioner kan omsorgspersonen behöva egenstöd.
Närhet av omsorgspersonen – första tiden kan barn behöva mer stöd än vanligt.
Förutsägbarhet och pålitlighet vid tillfälliga separationer under dagen skapar trygghet och känslan av kontroll.
Stabila vardagsrutiner: Mat, sömn aktivitet och bibehållna kontakter med kompisar. Skolarbete och fritidsaktiviteter kan rekommenderas så snabbt som situationen tillåter.
Bekräftelse av barnets känslor och vuxenvägledning i den besvärliga situationen.
Notera att barn i sorg kan bete sig som yngre än vad de är. Vuxenstöd kan behövas till exempel vid insomning.
Att hjälpa barnet komma över starka känslor
Många olika signaler och handlingar kan ge en ökad känsla av lugn och trygghet: En kram, att lugna kroppen med magandning, fysisk aktivitet som en promenad, avledning och distraktion med hjälp av andra sinnesintryck som exempelvis lyssna på musik eller klappa husdjur. Barnets behov av närhet kan varieras med stunder av att vara själv.
Hjälp att skilja mellan känsla och beteende. Förutsägbara gränser: Det är okej att vara arg och ledsen, men inte att slåss.
Normaliserade krisreaktioner: Bekräfta att vi reagerar olika och att det är ok att växla i känslor och behov. Jämför inte syskonen eftersom de kan ha olika tidsförlopp.
Uppmuntra till att göra mer av det som gör barnet lugn.
Ge ärlig information: Vissa barn har svårt att ställa frågor om det som har hänt. Det kan behövas ett aktivt initiativ från en vuxen.
Barnet kan behövs stöd i att återuppta kontakt med viktiga sammanhang och relationer.
Det behövs delaktighet i att uttrycka avsked, sorg, saknad, minnen och förhoppningar.
Att ta avsked i samband med covid-19:
Mycket av följande gäller generellt sorgearbete. Men det är också något som yrkesverksamma kan få frågor om:
Att delta under begravningsakten på distans, genom livestreamning, kan bli aktuellt med anledning av smittan.
Förbered en egen minnesstund hemma om begravningen försenas eller blir för kort.
Samla viktiga foton och minnessaker, spela musik och tänd ljus för den som har avlidit. Ta hjälp av kollektiva ritualer som upplevs betydelsefulla.
Dela sorg, saknad och ett fint minne tillsammans. Skicka blommor till någon som delar sorgen, skicka ett kort eller en brevhälsning.
Besök en plats som betytt mycket för relationen.
Skapa en minnesbok, kanske på en egen sida på nätet för att dela viktiga minnen med andra.