Erik Sandewall, född 1945, var i yngre tonåren första gången han hörde talas programmering.
– Jag tyckte om att lösa korsord och i en korsordstidning fanns en artikel som beskrev hur det går till att programmera datorer. Jag tänkte att det där, det låter spännande, berättar han.
Datorer och programmering kom att bli en stor del av Sandewalls liv. 1975 utsågs han professorn i datalogi vid Linköping universitet, den första i Sverige. Idag står det klart att han var en visionär på många områden, bland annat var han en av de första i Sverige att forska inom artificiell intelligens.
Efter studenten läste Sandewall matematik i Uppsala, men upptäckte att han hade tid över. En vän föreslog att han skulle läsa numerisk analys, ett ämne där det ingick en typ av programmering som var nära förknippad med artificiell intelligens.
Åkte till Stanford
– Min professor i Uppsala sa att om du nu vill ägna dig åt det här så måste du åka någonstans där de kan det.
Ett sådant ställe var Stanford, ett av världens främsta universitet när det gällde AI. Sandewalls handledare var John McCharthy, mannen som myntat begreppet ”artificiell intelligens”.
– Det som var dominerande när det gällde AI vid den här tiden var den logikbaserade artificiella intelligensen och den som betonade problematiken runt problemlösning, som alltså har anknytning till psykologi. Språkförståelse fanns också. De här traditionerna är i högsta grad levande inom AI idag.
Han skrevs in som doktorand på Stanford. Sandewall beskriver tiden som både intressant och en besvikelse.
– John McCarthy höll oerhört stimulerade föreläsningar, jag lärde mig väldigt mycket. Men som handledare var han en katastrof.
AI-legenden McCarthy tycks ha prioriterat sin egen forskning framför sina doktorander så Sandewall bestämde sig att för återvända till Uppsala. Där publicerade han sina första artiklar om artificiell intelligens. I en vidareutvecklade han programmeringsspråket Lisp för AI, en annan handlade om sökning i ett träd av alternativ.
Blev professor i Linköping
I Uppsala ledde han en grupp forskare som sysslade med datalogi och artificiell intelligens men så fick han ett erbjudande att bli professor i datalogi i Linköping. Han tog med sin grupp och åkte dit.
– Det såg inte ut som idag. Då bara fanns A-, B- och C-huset. Och så åkrar och fält. Det var verkligen nybyggarstämning.
På 70-talet möttes artificiell intelligens ofta med skepsis.
– Framförallt från medier och opinionsbildare. De vände sig mot att använda ord som är förknippade med mänsklig tankeaktivitet, som intelligens och inlärning. I teknikkritiska miljöer fick de idéerna ett ganska stort genomslag.
Det gjorde att Sandewall och hans grupp var försiktiga med att använda begreppet artificiell intelligens.
– Internt pratade vi om artificiell intelligens, men utåt talade vi mer om tillämpningarna av det vi gjorde, även där vi använde artificiell intelligens.
AI var ett av skälen till att den datavetenskapliga linjen som startades i början av 80-talet fick en unik utformning. Sandewall och de andra hade tagit bort naturvetenskapliga ämnen och ersatt dem med humanvetenskapliga ämnen som psykologi och lingvistik.
– Vi såg den här ändringen som nödvändig för artificiell intelligens, men också för ett mer närliggande ändamål, nämligen utvecklingen av system för människa-dator-dialog. På dåvarande Universitets- och högskoleämbetet förstod man dock inte dessa idéer och behandlade linjen mycket styvmoderligt."
"Det lovas för mycket"
AI har inte enbart möts av skepsis, utan också av perioder av stor entusiasm. Idag befinner vi oss i en ny sådan.
– Tyvärr leder det ofta till att allmänheten genom medier får en felaktig bild av AI. Det lovas för mycket.
För trots de framgångar som gjorts med maskininlärning under senare år, kvarstår många av de grundläggande AI-problemen.
– Det är en väldig skillnad mellan att göra något som fungerar ibland och något som fungerar i princip jämt. Det är lätt att tro det är ett litet steg, men det är det inte. Det är ett långt steg.