Förbättra samhället
Ja, starten var inte mycket mer än uppgiften ovan och en kontaktuppgift till en företrädare för Funktionsrätt Östergötland, en paraplyorganisation för föreningar som representerar olika typer av funktionsnedsättningar. Hur skulle man göra? Första steget blev att tillsammans med en grupp rullstolsburna brukare definiera vilket behov studenterna skulle försöka lösa.
Just den här uppgiften ska verktyget klara: att gripa ett glas från en kökshylla. Foto: Teiksma Buseva
Med ett fint ord kallas arbetsmetoden användardriven produktutveckling och genomfördes med intervjuer och observationer där studenterna besökte användarna i hemmet. En workshop genomfördes också. Behovet ”nå högt och lågt” preciserades efter hand till att ”ta ner ett glas från nedersta kökshyllan om du sitter i rullstol”.
- Jag har valt den här utbildningen för att jag vill förbättra saker i samhället. Då är det naturligt att gå till användarna och fråga dem vilka behov de har. Det var väldigt intressant och vi lärde oss väldigt mycket, säger Annie Olsson, en av sju studenter i gruppen.
Tidskritisk final
Lösningen, bestämde man sig för, var att utveckla ett gripdon. Visserligen finns det gripverktyg redan i dag, men det här skulle vara motordrivet utan krav på handstyrka. Dessutom skulle det ha en teleskopfunktion, vara lätt och smidigt och helst lite coolt också. Ett hjälpmedel som brukarna skulle använda inte bara för att de var tvungna, utan för att de ville.
"Ett stort och kul projekt med mycket frihet. Och väldigt lärorikt". Så säger Annie Olsson och Tilde Sundin om kandidatkursen. Foto: Teiksma Buseva
Nu följde skisser på fri hand, arbete i CAD-program, kontakter med verkstaden i A-huset, beräkningar, 3d-printning av olika delar - och montering. Kolla filmen här intill för att se hur gänget satte ihop verktyget.
- Vi hade två dagar för monteringen, och det blev lite tidskritiskt på slutet. Kursen sträckte sig över hela våren, och det var en utmaning att avsätta lagom med tid för alla olika moment, säger Annie Olsson.
Kompisen Tilde Sundin var projektledare för hela arbetet. Hon tillägger:
- Vi hade ingenting från början och jag är väldigt nöjd att vi kom så här långt. Vi har lärt oss massor under resans gång. Sen finns det saker att jobba vidare med både när det gäller vikt och utformning av verktyget, säger hon.
"Alltid imponerad"
Arbetet var ett av sammanlagt åtta projekt i kandidatkursen, som är på totalt 18 poäng under Design- och produktutvecklingsprogrammets tredje år. I kursen delas studenterna in i grupper som får i uppgift att utveckla koncept för att lösa problem inom olika områden. Uppdragen skiljer sig åt och är olika omfattande, men arbetsgången är i grunden densamma – att förvandla en idé till färdigt koncept.
En rad skisser ledde fram till gripverktyget.
Några exempel förutom det elektriska gripdonet var i våras ett träbaserat gym, ätverktyg för kriminalvården och fisktrappor för Motala ström i Norrköping. (Se samtliga projekt i länkarna nedan.)
- Jag är alltid imponerad av våra studenter. De har gjort ett bra jobb, löst en massa problem och utvecklat en rimlig produkt, säger Fredrik Henriksson, gruppens handledare och en av lärarna på kursen.
- Det svåraste här tror jag var att lägga lagom med tid på att definiera problemet i början av processen. Ett tag tror jag de var lite frustrerade över att inte komma i gång med konstruktionen. Sen var det lite knepigt med kraftöverföringen i teleskopfunktionen också.
Arbetar vidare
"Jag är alltid imponerad av våra studenter", säger läraren Fredrik Henriksson. Foto Teiksma Buseva
Det sistnämnda problemet kommer kanske andra studenter att lösa. I höst ska nämligen en annan studentgrupp, på DPU-programmets femte år, jobba vidare med konstruktionen. Hur kan den utvecklas och förbättras?
- Det känns väldigt kul att det blir en fortsättning. Man kan säga att vårt verktyg är en vision, ett hopplock för att visa allt som skulle gå att göra. Det går att göra ännu bättre, säger Tilde Sundin.
Förutom Annie Olsson och Tilde Sundin bestod projektgruppen av Fredrik Jarl, Jacqueline L’Allemand, Julia Magnusson Björk, Otto Hultman och Paulina Ek.
- Läs mer om projektet i broschyren.
