Traditioner och symboler

Den första akademiska högtiden i Linköping hölls av Linköpings högskola i Katedralskolans aula 1971 och var en professorsinstallation. 1973 flyttade den till domkyrkan när den slogs ihop med den första doktorspromotionen. 1975 blir Linköpings högskola universitet och 1987 flyttade man högtiden till det nybyggda Konsert och Kongress i Linköping. Sedan 2004 firar vi också högtiden i Norrköping var tredje gång. Successivt har ceremonin väsentligen förändrats och från och med 2025 är den återigen uppdelad så att doktorspromotionen äger rum på våren och professorsinstallationen på hösten.

Insignierna

Insignier - efter latinets singie - är de rituella och fysiska föremål som är bevis på ett ämbete eller tillhörighet till en organisation. De förekommer vid olika högtidligheter och sprider glans över dessa.

Under den akademiska högtiden lämnar promotorn (den professor eller docent som förrättar promotionen) över insignier som tecken på doktorns värdighet. De består av hatten eller kransen, ringen och diplomet.

Hatten

Hatten symboliserar sedan länge makt och frihet. I det gamla Rom betydde frigivningen av en slav att han fick rätt att bära hatt.

I dag är doktorshatten hög, svart och veckad och pryds av olika emblem beroende på vilken fakultet den promoverade kommer från. Vid LiU har medicine-hatten ett emblem i form av ett eklöv och lager i en ram med eskulapstaven i centrum. Eskulapstaven, eller Asklepiosstaven, är en symbol för läkekonsten bestående av en stav omslingrad av en orm. Den härstammar från grekisk mytologi där den var läkedomsguden Asklepios attribut. Teknologie-hatten har en triangel och cirkel inflätade i varandra och i cirkelns nederkant ”LiTH”. Efter promoveringen kan doktorshatten bäras ihop med högtidsdräkt vid andra högtidliga tillfällen på universitetet.

Hattarna är handgjorda och det finns bara tre hattmakare i Sverige som gör dem. En av dem är Marie Fredsberg Lindström i Skärblacka som har gjort hattarna till LiU:s doktorspromotioner i decennier (se film).

Kransen

Den som blir filosofie doktor bär en lagerkrans – en symbol för seger, mod, lärdom, framgång och diktning.

Det första belägget på att en krans förekommit vid en promotion är i Uppsala år 1600. Under en period i promoveringshistorien gjordes kransarna i metall och pryddes av ädelstenar. Nutidens kransar tillverkas av färska lagerblad. Den kan härledas till Apollon, vetenskapens och diktningens gud. Kransen förekom även som segersymbol vid grekernas idrottstävlingar och vid triumftågen i antikens Rom.

Sedan 2005 är det Erica Johansson, florist, som syr lagerkransarna av lagerblad. Det var ceremonimästaren Karin Lohm som beställde dem i Uppsalamodell (de har en öppning i framkant) som sedan Erica tog fram en version av. Först gör hon en stomme av ståltråd efter den promoverades huvudmått och lindar den med speciell tejp. Sedan plockar hon bladen ett och ett från lagerbladsbuskar och syr fast dem på stommen för hand med nål och tråd.

Ringen

Det andra insigniet, doktorsringen, är en symbol för forskarens trohet mot vetenskapen. Ringen är tecknet för vetandets oändliga värld genom sin form och symbolen för den promoverades äktenskap med jungfrun Sofia, den personifierade visheten. Ringen ska bäras på vänster ringfinger, men eftersom det kan bli för mycket ihop med en eventuell vigselring bärs den ofta på höger ringfinger.

Ringen är av guld och ser olika ut beroende på vilken fakultet som promoverar. Vid LiU är medicinedoktorns ring en lagerkrans bruten av en eskulapstav. Filosofiedoktorns ring är en lagerkrans. Teknologiedoktorns ring är en lagerkrans bruten av texten LiTH och den inre delen av universitetets sigill.

Det är guldsmeden Johan Lindh som tillverkar ringarna. Före honom var det hans far, Sven-Yve Svensson. Johan valsar, stansar, präglar, pressar, stämplar, formar, löder och graverar. Stämpeln i ringen står för vem som utfört arbetet, i vilken stad och vilken karathalt metallen har, det vill säga VD L 18k.

Linköpings universitet överlämnar doktorsringar enbart till hedersdoktorerna men många promoverade doktorer köper själva sin ring. Det är enbart de doktorer som är med på ceremonin som kan köpa en ring, eftersom ceremonin likställs med en vigsel. Är man inte på plats kan man inte vigas.

Diplomet

Det tredje insigniet är diplomet eller mästarbrevet, som förr i tiden var ett dokument som kunde vara flera sidor långt och dekorerat med guld och rosetter. Det kunde bland annat användas som examensbevis och resedokument och för att hindra att man sattes i fängelse på grund av penningskuld.

Vid LiU var de första årens diplom stora och namnen skrevs för hand av bland annat LiU-anställde Björn Böke. 2016 uppdaterades utseendet på diplomet då det krymptes till A3-format. Peter Modin vid LiU tog fram det nya på ett tjockare strukturerat papper med LiU:s ceremoniella sigill tryckt med silverfoliering. Allt förutom promotorns signatur är i dag tryckt. Tekniska fakultetens diplom är på svenska, filosofiska och medicinska fakulteten på latin.

Takdekorationerna som hänger över scenen under festkonserten och ceremonin i Crusellhallen i Konsert och Kongress i Linköping och var tredje år i De Geerhallen i Norrköping, symboliserar LiU:s tre fakulteter. Cirkeln, linjen och kuben. Det är fakulteterna som promoverar sina doktorer, därför togs symboler fram för de olika fakulteterna.

Det var Sven Hartman, dåvarande prodekan på Filosofiska fakulteten, som ville se en förändring efter att ceremonin flyttat till Konsert och Kongress från domkyrkan. Han pratade med Hans Lundgren, dåvarande director musices och ceremonimästare och med Sven Erlander, dåvarande rektor. Efter det bildades en arbetsgrupp som fick uppdraget att fylla scenrummet till Akademiska högtiden. Den fick en månad på sig under 1994. Gruppen bestod av Jan Sjögren och Ove Nåbo som båda var formgivningslärare på slöjdlärarutbildningen, och Hans Lundgren och Mats Nåbo, lärare inom design, maskinkonstruktion och produktionsteknik.

Vid akademiska högtiden 1995, Sven Erlanders sista år som rektor, hade arbetsgruppen tagit fram en scensymbolik och skapat det rum på scenen som är grunden till det vi har i dag. Ove Nåbo, som ville ha med rörelse i sina kreationer, tog fram de rörliga takdekorationerna i form av fakulteternas symboler som togs fram för detta ändamål.

Fakulteternas symboler: Cirkeln, linjen och kvadraten

Så här förklarar Hans Lundgren de olika symbolerna i en äldre version av det tryckta programmet för akademiska högtiden.

”Cirkeln hör till mänsklighetens äldsta symboler. Den kan ses som tecken för solen, livet, ägget och kroppen. I de flesta kulturer brukas den bland annat i betydelsen det ursprungliga och ses också som sinnebild för totalitet. Klotet är cirkelns tredimensionella motsvarighet. Det är en omslutande, skyddande och organisk form, som lånat mycket av symboliken från cirkeln. Den röda färgen förknippas med solen, livet och kärleken. Summan av detta kan därför förbindas med Hälsouniversitetet.

Linjen är en mycket ursprunglig form, kanske det första grafiska spåret av en mänsklig hand med ett ritande verktyg. Den kan uppfattas som en rumslig riktning, i överförd bemärkelse även tankens rörelse. Men vi kan också se linjen som en gräns som delar och avgränsar. I detta finns en enkel ansats till ett intellektuellt resonemang. Vad som finns på ena sidan ställs mot något annat. Att kunna kategorisera är av avgörande betydelse för ett analyserande samtal. Den gröna färgen ges här betydelsen av natur, liv och glädje. Linjen som står för både rörelse och avgränsning brukas i kombination med den gröna färgen som symbol för den filosofiska fakulteten.

Kvadraten, som i flera kulturer symboliserar marken och jorden, gavs som hieroglyf betydelsen förverkligande och materialisering. Kuben står för stabilitet och orubblighet. Vi kan också se kvadraten och dess tredimensionella motsvarighet kuben som representanter för den av människan med konst och skicklighet (techne) konstruerade formen. Mycket av våra materiella konstruktioner bygger på denna grundidé, i varierad form som volym eller rum. Blått kan vara symbol för beständighet och storslagenhet, men också för den oändliga rymd i vilken vi gör våra konstruktioner. Kuben och den blå färgen ger oss här symboler för Tekniska högskolan.”

Dessa tre symboler användes också av Hans Lundgren när han komponerade de tre första fanfarerna. De ersattes dock av Daniel Nelsons fanfarer som skrevs till 40-årsjubileet 2015. De framförs med tre brassinstrument och spelas innan fakultetens promotor sätter på sig sin hatt/krans och tar på sig rollen som promotor. De används alltså som inledning till varje fakultets promotionsceremoni.

Det stora smycket, kedjan, som rektor och dekaner vid LiU bär under den akademiska högtiden är en symbol för bärarens makt men även ett beskydd för bäraren och förekommer i många kulturer. Ämbetskedjan som sådan härstammar från medeltiden då den bars av kungar, riddare, domare, borgmästare, skrååldermän med flera och så småningom även universitetsrektorer. I Sverige introducerades rektorskedjan i slutet av 1800-talet då kung Oscar II skänkte en först till Uppsala universitet och några år senare till Lunds universitet.

Linköpings universitets rektorskedja

År 1975 blev Linköpings högskola universitet och en rektor vid ett universitet bör ha en rektorskedja. Gunnar Wenngren, tjänsteman vid LiU, tog fram skisser där det nya sigillet, Linköpings stadsvapen (lejonet) och nationens symbol (tre kronor) fanns med.

I april samma år fick den 24 år gamla och nyutbildade guldsmeden Margareth Sandström i uppdrag att formge och tillverka rektorskedjan utifrån skisserna. Bara en månad senare skulle kedjan vara klar. Som tur var höll även Margareths tyske pojkvän Peter de Wit på att utbilda sig till guldsmed och tillsammans färdigställde de kedjan.

Den 866,3 gram tunga silverkedjan skänktes av Linköpings kommun i samband med universitetsinvigningen den 28 maj 1975 till Linköpings universitets rektor som då var Hans Meijer. Sedan dess har kedjan burits av Sven Erlander, Anders Flodström, Bertil Andersson, Mille Millnert, Helen Dannetun och Jan-Ingvar Jönsson. När en ny rektor installeras används kedjan i ceremonin i en symbolisk handling där hyendet, det vill säga kudden med rektorskedjan, vandrar mellan kårordföranden och dekaner innan den når rektor emerita som trär kedjan om den tillträdande rektorns hals.

Som rektor bär man kedjan framför allt i samband med Akademiska högtider, inte bara på LiU, utan även när man som rektor gästar ett annat universitet. Kedjan har besökt flera svenska universitet och har även varit i Finland, Lettland och till och med Moskva. Den har varit med om högtidliga tillfällen, storartade fester och till och med dansat bugg på Herrgår’n.

I jämförelse med de gamla universiteten som Uppsala och Lund med rektorskedjor i guld från 1800-talets slut, står LiU:s rektorskedja verkligen ut som en helt ny modell. Den är teknisk och robust och symbolerna är unika. Ett tecken på förnyelse.

Tekniska fakultetens dekankedja

Kedjan var en gåva från teknologernas studentkår till dekanus under andra halvan av 70-talet. Även om LiTH var en del av Linköpings högskola och sedan Linköpings universitet betraktades den närmast som en egen högskola. Kåren tyckte att LiTH, på samma sätt som KTH, Chalmers och LTH, skulle ha en kedja även om LiTH inte formellt sett var ett eget lärosäte.

Själva medaljen i kedjan är LiTHs ursprungliga logga med symboler för de tre första civilingenjörsutbildningarna som startade 1969: Industriell ekonomi (paragrafen), Maskinteknik (kugghjulet) och Teknisk fysik och elektroteknik (atomen). Länkarna består av symbolerna för utbildningsprogrammens sektioner.
Kedjan förvarades länge på dekanus rum i garderoben i en konsumkasse. Detta upphörde efter att kedjan skickats till en av stadens guldsmeder för rengöring och reparation. Värderingen av kedjan som är gjord i silver med vissa delar av guld ledde till att den började förvaras i kassaskåp mellan gångerna den används, vilket är på akademiska högtiden och på examenshögtiden.

Filosofiska fakultetens dekankedja

Filosofiska fakultetens dekankedja fick Bengt Sandin ta emot under sin dekanperiod 1997-2006. Bengt tipsade StuFF, Studentkåren för utbildningsvetenskap och Filosofisk fakultet, om att han skulle bli väldigt glad om dekanen vid fakulteten fick en dekankedja.

Fakulteten såg lagerkransen som sin symbol och därför ser kedjan ut som länkade lagerblad med en stor rund medalj mitt fram som det stod StuFF på. Efter några år gavs just medaljen tillbaka till StuFF:s styrelse som en medalj för ordföranden att bära vid högtidliga tillfällen. I stället beställde fakulteten en ny kedja från Sandström de Wit och samtidigt togs Filosofiska fakultetens förtjänstmedalj fram, som en lite mindre kopia av den på dekankedjan. Det är bara ett fåtal personer som har fått motta den förtjänstmedaljen.

Medicinska fakultetens dekankedja

Medicinska fakultetens dekankedja tillverkades 2007 när Mats Hammar var dekan på det som då kallades Hälsouniversitetet. Kedjan var en gåva från kåren Consensus som fick ett bidrag från fakulteten för att kunna skänka kedjan till dekanen.

Mats bad Margret Sandström att titta på vad som skulle kunna göras. Hon hade goda kunskaper om Hälsouniversitetets profil och moderna sätt att se på hälsa så hon gjorde en skiss, i papp. Den tillverkades sen i silver och är lite annorlunda i sin utformning jämförelsevis med andra dekankedjor och fick mycket uppmärksamhet när Mats bar den första gången. När man inte kopplat ihop kedjan ser den ut som ett V, men när man har den på sig ser den ut som en hel människa vilket visar på fakultetens helhetssyn på människan. I nacken finns dessutom alla underkårer till Consensus representerade i brickor som är sammanlänkade.

Utbildningsvetenskaps dekankedja

Under våren 2013 utlyste dekanen på Utbildningsvetenskap, Karin Mårdsjö Blume, en tävling för studenterna på kandidatprogrammet för slöjd, hantverk och formgivning. Uppdraget var att designa en dekankedja på temat kunskap. Elise Elwin, förstaårsstudent, vann tävlingen och fick också tillverka kedjan som består av sterlingsilver med förgyllda detaljer.

Hennes tanke var kunskapens nyckel. Hon ville också att de andra fakulteterna skulle finnas representerade i smycket i och med att lärarutbildningarna bygger på samarbete mellan fakulteterna. Kedjan var med på sin första akademiska högtid i november 2013.