Mats arbetar som lärare inom design och produktutveckling och har vid sidan av undervisningen under perioder hjälpt LiU att ta fram symboler till den akademiska högtiden. Nu är det dags igen när LiU fyller 50 år.
– Jag ska förnya och förbättra scengestaltningen och kommer hålla mig ganska nära grundidén med stora hängande skulpturer som rör på sig, så kallade mobiler. Men jag ska hitta en teknisk lösning så att någon annan än jag kan hänga upp den, och så ska det ta mindre än en timme att göra det. Förut har det bara varit jag som vet hur man gör och det tar 4-6 timmar, berättar Mats.
De tekniska begränsningarna är en utmaning. Mobilerna ska kunna röra på sig, hålla att ta upp och ner många år framöver och det ska gå snabbt och lätt. Men Mats får hjälp av två kollegor och forskningsingenjörer. Jonas Wallinder kommer bygga själva mekaniken uppe i taket som håller upp mobilerna och gör så att dom kan rotera. Petter Källström ska få till elektroniken som styr motorerna enligt instruktioner från kontrollbordet. Även transport och förvaring måste fungera. Transportlådorna ska få plats i lastbilen och hissen, de ska passa både i Konsert och Kongress i Linköping och i Louis de Geer-hallen i Norrköping.
Mats har under 30 år varit den som vid varje akademisk högtid sett till att allt har hamnat på rätt plats på scenen.
– Jag gör scenskisser över hur allt ska placeras på scenen, ser över utrustningen så att den är ok och placerar sedan ut den ihop med marskalken.
När ceremonin är över och alla andra går på middag och fest, stannar han kvar och plockar ner allt i sina specialbyggda lådor och ser till att det kommer tillbaka till årsvilan i A-husets källare.
Matad med inspiration
Mats har vigt sitt yrkesliv till LiU och LiU har givit Mats möjligheter. Men formkänslan, inspirationen och den viktigaste utbildningen fick han från sina föräldrar som var bild- och formgivningslärare.
– Jag hade en fantastisk uppväxt där jag matades med både material och inspiration. Det var hemma jag fick min viktigaste designutbildning. Vi konstruerade och ritade. Jag gick sen kurser och lärde mig allt jag kom över, kroki, illustrationer, koppargrafik med mera.
På 80-talet gick Mats en designutbildning på Konstindustriskolan, nuvarande HDK i Göteborg. Han flyttade hem till Linköping och jobbade som industridesigner i flera år. Parallellt fick han uppdrag på LiU att driva designkurser för ingenjörer och fristående kurser i formgivning och utställningskunskap.
1994 väcktes idén att använda pengar avsedda för konstnärlig utveckling på LiU, för att fylla scenrummet till den akademiska högtiden. En arbetsgrupp tillsattes ledd av ceremonimästaren Hans Lundgren. Förutom Mats ingick även pappa Ove Nåbo och Jan Sjögren, båda formgivningslärare på slöjdlärarutbildningen.
– Vi ville hitta ett symbolspråk för de tre fakulteterna. Den röda cirkeln för Medicinsk fakultet var enklast. Vi associerade till livet, cellen, blodet. Den Tekniska fakultetens blå fyrkant kom också rätt fort till oss, som symbol för konstruktion och det mätbara. Filosofiska fakulteten var en svårare nöt att knäcka. Till slut kom Hans Lundgren på idén med den gröna linjen som symbol för tankens riktning och gräns mellan idévärldar.
Mats fick uppdraget att formge de processionsstavar av trä som framförs av representanter för respektive fakultet under ceremonin. Ove, som gillade att ha med rörelse i sina kreationer, fick uppdraget att ta fram stora mobiler att hänga i scenrummet.
– Tanken med pappas mobiler var att de skulle användas en gång vid promoveringen 1995. Rektorn Sven Erlander ville dock att de även skulle hängas upp året därpå. De var inte byggda för det, ömtåliga och svåra att hänga upp. När pappa gick i pension fick han fullt upp med att vårda mamma efter en stroke. I stället fick jag och Anders Narbrink, formgivningslärare på slöjdutbildningen, hänga upp mobilerna. Det var mycket besvärligt men samtidigt roligt att kunna glädja pappa.
1998 fick Mats i uppdrag att formge en parnass, vilket är den låga bro som man välkomnas över för att promoveras.
Takdekorationerna blir bättre
Under varje akademisk högtid i nio år satt Mats och tittade så att pappa Oves rörliga mobiler inte fastnade eller trillade ner.
– Vi kallade dem schabraken med tanke på braket som skulle komma om de trillade ner i huvudet på dem som var på scenen. De sista åren gick det åt mycket tejp.
Till akademiska högtiden 2004 gick de inte längre att laga så Mats förnyade dem. Han tog inspiration av de gamla, men med tryggare konstruktion och utformning mer snarlik processionsstavarna.
– Jag gjorde dem mycket enklare att hänga på plats och mer driftsäkra. De är gjorda i wellpapp som väger lite, är lätta att jobba med och lätta att laga med lim och tejp.
Nu är det alltså dags igen, att göra nya takdekorationer inför LiUs 50-årsfirande.
– Många kommer betrakta det, så det måste bli bra. Det ska också visa att LiU värdesätter konstnärlig kvalitet, så jag ställer stora krav på mig själv, jag måste själv tro på det jag gör. Och för mig känns det roligt att pappas arbete fortfarande finns med på ett litet hörn, säger Mats.