Foto: Göran BillesonSimon Svanström, Nima Zand och Joakim Stenbom, som alla tre pluggar första året på sin högskoleingenjörsutbildning i maskinteknik, har gått in helt för uppgiften. De har byggt en katapult som ska skicka bollar av ärtor mot mål ungefär 10 meter bort och som mest sex meter upp i luften. Några dagar före start är de inställda på att ta hem tävlingen.I verkstaden har cad-ritningarna omsatts till en verklig konstruktion med hjälp av träreglar, gummiband, gängstång, bultar, montageband och annat smått och gott.
Test i verkstaden
De har konstruerat, beräknat och byggt en ganska liten och lätt katapult och testat sig fram i verkstaden hur många gummisnoddar som ska spännas till vilken punkt för att komma högt respektive långt. Så här på förhand vet de bara att de ska träffa mål på tre olika höjder. I uppgiften ligger också att med hjälp av cad-mjukvaran Creo optimera konstruktionen när det gäller pris och vikt.
De är inte ensamma om att ha antagit utmaningen, närmare hundra grupper med tre studenter i varje har gett sig på uppgiften i kursen Ingenjören och cad-verktyget som ingår i grundutbildningen för högskole- och civilingenjörer i maskinteknik samt civilingenjörer i design och produktutveckling.
Alldeles före start myllrar det av studenter på tävlingsplanen utanför A-huset och ungefär två tredjedelar av lagen kommer till start.
Foto: Göran Billeson– Det är fantastiskt att så många lag ställer upp, själva tävlingen ingår inte i examinationen, säger kursansvarig Peter Hallberg. (som på bilden till höger delar ut sina instruktioner)
Finjusteras på plats
Alldeles före start ger han dem de slutliga måtten och då ska katapulten gå att finjustera så att den träffar rätt. Från katapulten till målet är det 8,8 meter och de tre målen finns på 5,4, 3,0 och 1,2 meters höjd. Sex skott var har lagen och full pott blir det om man landar två bollar i varje mål. Mest poäng ger målet högst upp.
Nu hålls tävlingen utomhus och det är ganska kallt, ungdomarna får värma sig med lite glögg mellan avfyrningarna, men gummisnoddarna stelnar och de nogsamt utskrivna tabellerna fungerar inte riktigt.
– Vi skulle ha varit inomhus, men av olika skäl fick vi flytta ut och meningen var nog att de skulle vänta på sin tur inomhus, säger Peter Hallberg.
Men ingen vill missa kompisarnas skott och det är trångt kring banan, trots den uppenbara risken att få en förlupen ärtboll i skallen.
Känslan gav mest
Första skottet går bra för Joakim, Simon och Nima, ärtbollen landar mitt i det röda mittenmålet, men sedan blir det lite tjurigare. Boll numer två, tre och fyra missar målen med några retfulla centimetrar.
– Men vi har ju med tiden lärt oss ungefär hur katapulten fungerar, säger Nima Zand.
Inför det sista försöket spändes därför gummisnoddarna om, mer på känsla än efter tabellen, och grabbarna landade sina två sista ärtbollar mitt i prick i översta målet och bärgade därmed också hem segern.
Foto: Göran BillesonDet är bara några poäng före Malin Gärdin och Jonatan Welander, bilden till höger, som landade fyra av sina bollar, varav två i målet längst ner som gav minst poäng. Dessutom förlorade de poäng på att de byggt en lite tyngre och dyrare katapult.Men trots att tävlingen avgjorts, det är iskallt och mörkret kommer smygande, fortsätter studenterna att skjuta. En skjut-så-långt-som-möjligt-tävling startar på parkeringsplatsen intill och ett gäng tjejer spänner, skjuter och antecknar, spänner, skjuter och antecknar.
– Det är härligt att se när de verkligen börjar förstå hur det hela fungerar, säger en nöjd Peter Hallberg.
Publicerad 2011-12-07
