Samverkansövningar genomförs för att, precis som namnet antyder, öva organisationers samverkan. De övade aktörerna lär sig varandras språk, kultur och arbetssätt, och hur de kan dra nytta av varandra för att uppnå bättre verkan. Men hur vet vi att en övning uppfyller detta mål?
I en nyligen genomförd studie undersökte forskare från CARER en alternativ metod för att utvärdera samverkansövningar som kan ge en inblick i hur jobbig övningen var för de inblandade deltagarna.
Ett problem för samverkansövningar kan nämligen vara att inte alla deltagare utmanas i särskilt stor utsträckning. Det leder till att endast några av alla deltagare motiveras att söka nya samverkansformer och dra nytta av andra organisationer. För övriga deltagare blir övningen endast en uppvisning av färdigheter som de redan kan väl, utan något behov av just samverkan.
I studien användes ett etablerat vetenskapligt frågeformulär utvecklat för att mäta individers mentala arbetsbelastning. Detta testades på en större samverkansövning med 44 deltagare från räddningstjänst, ambulanssjukvård och polisen. Resultatet visade att i just den övningen var det främst ledningsfunktioner från räddningstjänsten som upplevde en utmaning, medan övriga organisationer och funktioner angav en i sammanhanget mycket lågt skattad arbetsbelastning.
Exakt hur ansträngande en samverkansövning ska vara, och för vilka, kan självklart diskuteras. Men stora, påkostade övningar med många inblandade organisationer där endast ett fåtal individer blir utmanade att söka samverkan når kanske inte den avsedda effekten. I vår studie visade vi på ett lämpligt verktyg för att utvärdera, och möjligen designa, samverkansövningar specifikt utifrån detta perspektiv.
