Vad har du hittills skrivit om?
– Den första handlade om toppolitikers arbetsmiljö. Vi har inte så ofta funderat på hur deras arbetsförhållanden ser ut, utan haft mer fokus på fritidspolitikerna. I den andra tog jag upp Demokratiutredningens slutbetänkande som nyligen lades fram, och där fokuserade jag främst på förslaget om folkmotioner. I den tredje lyfte jag fram vikten av att ha whistle blowers i offentlig verksamhet.
Har du fått reaktioner på dem?
– Jadå, även om de inte blivit virala snackisar. Krönikorna i Dagens Samhälle når 50-60 000 läsare och målgruppen – beslutsfattare i kommuner och landsting – är perfekt för mig som forskar om lokal politik och offentlig förvaltning. Jag fick till exempel flera reaktioner på krönikan om ledande politikers arbetsmiljö. De ses ju som en elit och kan inte tala i egen sak, så de tyckte förstås det var bra att jag lyfte fram frågan.
Du är en flitig bloggare och krönikör även på andra håll, som i Sörmlands nyheter och på statsvetarbloggen Politologerna. Varför tar du på dig sådana uppdrag?
– Jag tycker det är viktigt. Universiteten har tre grundläggande uppgifter; att forska, undervisa och att förmedla utåt vad de gör, som till exempel att informera om forskningsresultat. När vi återkopplar våra resultat till samhället så kan beslutsfattare i bästa fall få ett bra kunskapsunderlag för sina beslut och skattebetalarna får veta vad vi gör för deras pengar. Min nisch blir att kommentera samhällsfrågorna utifrån aktuell forskning. Det är också ett utmärkt sätt för mig som forskare att få sammanfatta min forskning och mina argument, och även en träning i att skriva kärnfullt och tydligt.
– Dessutom blir det gymnastik för hjärnan, jag håller den kreativ. För när jag skriver den här typen av bloggar och krönikor så växer nya idéer fram, flera av dem har lett till nya forskningsfrågor. Och så får jag återkoppling från läsarna som också kan föra min egen forskning framåt.
Krönikorna i Dagens Samhälle
Bloggen Politologerna
– Den första handlade om toppolitikers arbetsmiljö. Vi har inte så ofta funderat på hur deras arbetsförhållanden ser ut, utan haft mer fokus på fritidspolitikerna. I den andra tog jag upp Demokratiutredningens slutbetänkande som nyligen lades fram, och där fokuserade jag främst på förslaget om folkmotioner. I den tredje lyfte jag fram vikten av att ha whistle blowers i offentlig verksamhet.
Har du fått reaktioner på dem?
– Jadå, även om de inte blivit virala snackisar. Krönikorna i Dagens Samhälle når 50-60 000 läsare och målgruppen – beslutsfattare i kommuner och landsting – är perfekt för mig som forskar om lokal politik och offentlig förvaltning. Jag fick till exempel flera reaktioner på krönikan om ledande politikers arbetsmiljö. De ses ju som en elit och kan inte tala i egen sak, så de tyckte förstås det var bra att jag lyfte fram frågan.
Du är en flitig bloggare och krönikör även på andra håll, som i Sörmlands nyheter och på statsvetarbloggen Politologerna. Varför tar du på dig sådana uppdrag?
– Jag tycker det är viktigt. Universiteten har tre grundläggande uppgifter; att forska, undervisa och att förmedla utåt vad de gör, som till exempel att informera om forskningsresultat. När vi återkopplar våra resultat till samhället så kan beslutsfattare i bästa fall få ett bra kunskapsunderlag för sina beslut och skattebetalarna får veta vad vi gör för deras pengar. Min nisch blir att kommentera samhällsfrågorna utifrån aktuell forskning. Det är också ett utmärkt sätt för mig som forskare att få sammanfatta min forskning och mina argument, och även en träning i att skriva kärnfullt och tydligt.
– Dessutom blir det gymnastik för hjärnan, jag håller den kreativ. För när jag skriver den här typen av bloggar och krönikor så växer nya idéer fram, flera av dem har lett till nya forskningsfrågor. Och så får jag återkoppling från läsarna som också kan föra min egen forskning framåt.
Krönikorna i Dagens Samhälle
Bloggen Politologerna
