Jonathan, tidigare student med Human Factors inriktning

Jonathan, tidigare studentNamn: Jonathan Nilsson
Arbete: Krisberedskapshandläggare, Länsstyrelsen i Jönköpings län
Utbildning: Kognitionsvetenskap, kandidatexamen 2013 och masterexamen 2015

 

Vad gör du på ditt jobb?

- Jag jobbar med risk- och sårbarhetsanalyser inom krisberedskap på Länsstyrelsen i Jönköpings län. Det innebär att förebygga och förutse konsekvenser som större händelser, som till exempel stormar, skogsbränder, epidemier och attentat, kan orsaka. Fokus ligger på att förvalta och utveckla ett robust system för att hantera eventuella kriser.
Det är ett utåtriktat arbete som också innebär att jag ansvarar för samverkan inom arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser mellan länet, 13 kommuner och deras räddningstjänster samt region Jönköping. Jag håller också på med tillsyn och uppföljning enligt LEH, lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Utöver det arbetar jag mycket med samverkan inom länets forum för krisberedskap, F-samverkan. I mitt arbete ingår även utformning och genomförande av seminarier, workshops och mindre utbildningar.

Hur ser en vanlig arbetsvecka ut?

- Jag åker mycket runt i länet och samverkar med kommunerna men kan också ha skype-möten med till exempel räddningstjänsten, polisen eller försvarsmakten. En arbetsvecka ser dock väldigt olika ut beroende på vilken fas i arbetet man är i. På vårkanten blir det mycket stöd till kommuner och andra samverkansuppgifter, på hösten skriver jag vanligtvis risk- och sårbarhetsanalyser och andra rapporter som ska in till regeringen.
Men händer det något får man vara beredd på att skifta fokus, som nu när det till exempel är väldigt låga nivåer av grundvatten i länet och vi har tillsatt en särskild händelsegrupp för att arbeta med just den frågan. Min uppgift där är bland annat att ansvara för att en samlad lägesbild och analys produceras varannan vecka och skickas ut till alla aktörer i länet.

Vad är det bästa med ditt jobb?

- Att man får prata med många experter inom många områden och får på så sätt lära sig väldigt mycket. Till exempel i somras när ett mjältbrandsutbrott inträffade nära länsgränsen, då hade jag mycket kontakt med smittskyddsläkaren och fick lära mig oerhört mycket av honom.

Vilka är utmaningarna med ditt jobb?

- Att det finns så otroligt mycket att lära. Och som samverkansansvarig att få ihop alla samverkare till en helhet. Men det är både utmaningen och charmen!

Hur såg din väg in i arbetslivet ut, och till den position du har idag?

- Jag har arbetat här sedan maj 2016. Innan dess arbetade jag på Combitech i ett och ett halvt år med systemsäkerhet och flygsäkerhet, med fokus på markradarprodukter. Via Combitech hade jag bland annat ett konsultuppdrag i Göteborg på Saab Surveillance. Vintern 2015 sökte jag jobbet på Länsstyrelsen, fick det och började våren därpå. Jag läste riskanalys och beteende i komplexa system inom min inriktning på utbildningen så det var nog därför jag fick det.

Varför valde du att läsa kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet?

- För att det var där utbildningen fanns! Jag gick först och främst på utbildningen, inte orten. Innan jag valde läste jag alla tjocka kataloger man fick på mässor men även hemskickat och fastnade för just kognitionsvetenskap. Jag har alltid varit intresserad av att lära mig mycket och gillar att läsa. Jag är väldigt intresserad av teknik, men även av filosofi och psykologi och eftersom kognitionsvetenskap förenar alla dessa områden så fick det bli det!

Vad tyckte du om utbildningen?

- Den var riktigt bra och passade mig alldeles utmärkt. Den var tvärvetenskaplig och alltså bred. Man fick läsa mycket vilket jag gillar plus lära sig att koppla ihop alla olika delar som ingår i utbildningen.

Vad var det bästa med utbildningen?

- Det bästa med utbildningen var att den täckte många områden och att man kunde forma mycket själv, framför allt i masterutbildningen, eftersom det fanns många valfria kurser där. Men kandidatutbildningen gav en väldigt bra grundförståelse. Så man kan säga att min studietid gick från rolig till väldigt rolig!

Har du haft nytta av det du lärde dig i utbildningen i ditt nuvarande arbete?

- Ja, eftersom utbildningen täckte många områden blev man duktig på att se helheter. Jag har också tillägnat mig en metod för att lära mig mycket vilket jag har haft stor användning av i mitt arbetsliv, då jag möter många med expertkunskaper inom olika områden och behöver dagligen kunna ta till mig olika sorters information.

Hur såg ditt studentliv ut?

- Studierna innebar mycket frihet och eget ansvar. Det var mycket att läsa och vi var ett gäng som ofta träffades och pluggade ihop, antingen på bibblan, hemma hos någon eller i ett särskilt masterrum sen när vi även läste masterutbildningen ihop. När vi inte pluggade tränade vi på Campushallens gym. Jag var även engagerad i sektionen KogVet, först som vice ordförande ett halvår och därefter som ordförande i ett halvår. Det förtroendeuppdraget innebar att ansvara för sektionsarbetets inriktning och att arbetet rullade på, men även att till exempel anordna tackmiddagar och pluggkvällar samt en del administrativa uppgifter.

Har du några tips till andra som vill läsa till kognitionsvetare?

- Om man gillar att lära sig mycket är kognitionsvetenskap den rätta utbildningen! Ett annat tips är att försöka se kopplingen mellan de lite mindre roliga delarna till det man är mer intresserad av. Då kan man få roliga insikter! Själv var jag inte så jätteintresserad av programmering och språkdelen, utan var mer intresserad av kognitiv psykologi och artificiell intelligens. Så när det enligt mig var lite mindre roliga kurser på schemat försökte jag fokusera på kopplingen mellan allt istället. Därför tyckte jag också att masterutbildningen var roligare än kandidatutbildningen eftersom det fanns större valfrihet där vilket gjorde att man lättare kunde skräddarsy sin utbildning.

Vad är ditt bästa minne från studietiden?

- Jag har många bra minnen framför allt från tiden på masterutbildningen när vi hängde ihop i masterrummet. Vi var ett härligt gäng som lärt känna varandra på kandidatutbildningen och sedan följdes åt till nästa nivå. Alla var väldigt drivande, man fick mycket hjälp och stöd men kunde även hjälpa andra. Generellt var det en riktigt bra stämning i klassen!

Vad gör du om fem år?

- Min plan är att fortsätta arbeta med krisberedskap och att vara med och forma det framtida krisberedskapssystemet i Sverige. Jag siktar på att etablera mig som någon typ av expert i ämnet.

Utbildning
Visa/dölj innehåll