LiU tände ännu ett vinterljus

Konstnären och universitetsadjunkten Anna Berglinds ljusinstallation Sökarljus lyser nu upp korsningen Apotekargatan/Ågatan i centrala Linköping. Ljuset ska utforska, belysa och synliggöra – som universitetet.

Anna BerglindInstallationen invigdes i hällande ösregn under eftermiddagen den 11 december, precis då ljus behövdes som bäst.

- På det här viset knyter vi samman universitetets 40-årsfirande. Vi startade med ljusspel på slottsfasaden nyårsaftons kväll och avslutar med ljus. Jag hoppas att alla som ser ljusinstallationen gör sin egen tolkning , men för mig personligen symboliserar ljuset kunskapen spridning och det är och för blir den viktigaste uppgiften för vårt universitet, sa Karin Fälth-Magnusson, prorektor vid LiU, när hon tillsammans med konstnären Anna Berglind invigde installationen.

Ljus förändras - som kunskap

SökarljusAnna Berglind är universitetsadjunkt på Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, ISAK, och lärare på kandidatprogrammet Kultur, samhälle, mediegestaltning.

- Vi belyser en plats och gör den till scen och låter människorna som befolkar rummet ta plats. Ljuset är dynamiskt och levande, liksom kunskap, under ständig förändring och utveckling. Ljuset utforskar, belyser och synliggör, snarare än övervakar och kontrollerar, berättar Anna Berglind.

Med tiden kommer installationen också att utvecklas, förändras och växa.

- Jag hoppas att betraktarna finner både ljus och mörker, allvar och upptäckarglädje och lyften blicken en stund för att utforska sin närvaro på plats, säger hon.

Sökarljus

Anna Berglinds berättelse om tankarna bakom Sökarljus.

Sökarljus är en konstinstallation av Anna Berglind, konstnär och lärare på utbildningsprogrammet Kultur, samhälle, mediegestaltning, KSM. I hennes samarbete med Konstantin Economou, kommunikationsforskare och KSM-lärare har konceptet utvecklats. Det integrerar en konstnärlig gestaltningsidé med en metodologisk reflektion som handlar om rumslighet, observation och interaktion med staden och dess invånare. Det sätter fokus på både konstnärens och forskarens blick på det vi studerar, och där vardagligt och publikt liv står i fokus – och på hur gestaltning alltid har en aspekt av kunskapsskapande och möte med en publik.

Sökarljus belyser en plats och gör den till scen och till ett observationsrum för ett konstnärligt och kommunikationsetnografiskt kunskapssökande. Vi låter människorna som befolkar rummet ta plats i det och vi tolkar deras avtryck och skapar verket tillsammans. Ljuset från strålkastarna gör en svepande rörelse kring det omgivande stadslandskapet. Det blir dynamiskt och levande, liksom kunskap, under ständig förändring och utveckling – i en dans mellan ljus och skugga, en interaktion mellan deltagare, betraktare och plats. Ljuset utforskar, belyser och synliggör, snarare än övervakar och kontrollerar.
Installationen vill fokusera närvaron i det offentliga, och vår egen användning av stadens rum och platser. Det är vi människor som Gör platsen, ger den funktion och liv. Vi äger de miljöer vi rör oss i. 

Våra spår ett minne av den närvaro och den aktivitet som är en plats. Staden som enbart arkitektur och fysiskt rum utan rörelse och människor vore en vision av ödslighet snarare än av liv. Samtidigt vet vi att de spår vi lämnar idag, av vår rörelse i det offentliga rummet och på internet övervakas och spåras i kommersiella och polisiära syften - som ser oss bara som konsumenter, eller ännu värre, som potentiella förövare. Men detta är ett mörkt och osynligt sökarljus, som vi inte ser men som ser oss. Att faktiskt vara övervakad utan att kunna se det, är ju inte den vision av fri rörlighet vi vill leva i. Installationen vill synliggöra och ”ta tillbaka” denna blick på oss, från system för övervakning, och vända denna till att fokusera interaktion, synligheten och minnet av människors rörelse i den stad som är deras. Med tiden kommer installationen att utvecklas och växa. Skuggor, vilka liksom blir kvarlämnade av de förbipasserande målas fast på marken. Människors spår som berättar något om det förflutna, om sociala samspel och oväntade möten i det offentliga rummet.

Sökarljus kan vara en metafor för minne och plats, en slags kulturarvsundersökning, men kanske det är lika intressant att reflektera kring hur en belysning i nutid kan fästa vår uppmärksamhet, eller rikta ljuset mot vissa fenomen, men att glömma andra? Det som göms utanför det riktade ljuset kanske behöver uppmärksamhet. Vi tar oss ju sällan tid att medvetandegöra det vi ser. Sökarljus vill få oss att observera, stanna, och få oss att ta in det vi annars bara ser flyktigt. Att se något i förbifarten kanske inte förpliktar till reflektion eller förståelse, att stanna upp och sätta blicken mot det vi vanligtvis inte ser, eller vill se, är viktigt. Installationen, och de skuggspår som vi väljer att måla på marken blir inspirerade av det vi sett i ljuset men också av det som saknas, ett barn, en äldre kvinna...

Kontakt