24 augusti 2016

Forskare har funnit att de delar av innerörat som bearbetar ljud som tal och musik verkar fungera annorlunda än andra delar av innerörat. Bakom upptäckten står forskare från bland annat Linköpings universitet.
Örats snäckaFoto: Thor Balkhed– Detta hjälper oss att förstå de mekanismer som gör det möjligt för oss människor att uppfatta tal och musik. Vi hoppas förstås att mer kunskap om örats funktioner ska kunna leda till bättre behandlingar för hörselskadade i framtiden, säger Anders Fridberger, professor i neurovetenskap vid Linköpings universitet.

För att uppfatta tal och musik måste man kunna höra lågfrekventa ljud. För att göra detta behöver hjärnan information från sinnesceller som ligger nära toppen av innerörats spiralformade snäcka. Men, denna del av innerörat är svår att studera eftersom den ligger inbäddad i ett tjockt ben som är svårt att göra hål i utan att orsaka skador. Nu har det internationella forskarlaget i ett intakt inneröra kunnat mäta hur hörselorganet reagerar på ljud. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

Det som forskarlaget gjort för att studera hörselorganet är att använda optisk koherenstomografi, en avbildningsteknik för biologiskt material, som oftast används för att undersöka ögat. Med hjälp av den optiska koherenstomografin har forskarna så att säga kunnat se hur vi hör. Anders-FridbergerFoto: Thor Balkhed

– Vi har kunnat mäta innerörats svar på ljud utan att behöva öppna omgivande benstrukturer och sett att hörselorganet svarar på ett helt annat sätt på ljud i talfrekvensområdet. Det går emot vad man tidigare trott om hur innerörat fungerar, säger Anders Fridberger.

Förutom Anders Fridberger har Rebecca L. Warren från Linköpings universitet, Alfred Nuttall från Oregon Health & Science University, samt forskare från Imperial College i London och Indian Institute of Technology i Bombay deltagit i studien.

Artikel:
Minimal basilar membrane motion in low-frequency hearing, Rebecca L. Warren, Sripriya Ramamoorthy, Nikola Ciganovic, Yuan Zhang, Teresa M. Wilson, Tracy Petrie, Ruikang K. Wang, Steven L. Jacques, Tobias Reichenbach, Alfred L. Nuttall och Anders Fridberger. PNAS juli 2016.