Ove Jansson, tidigare student

Namn: Ove Jansson

Utbildning: B.Sc, M.Sc Kognitionsvetenskap, Linköpings Universitet (LiU)

Jobb: Forskningsingenjör på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)

Examen: B.Sc 2013, M.Sc, 2015

 

Vad jobbar du med?

Totalförsvaret är den verksamhet som syftar till att förbereda Sverige för krig och består av det militära försvaret och det civila försvaret. Inom dessa ramar bedriver jag tillämpad forskning. Tillämpad forskning syftar till användningen av vetenskapliga teorier och metoder i en fysisk miljö. Man skulle kunna sammanfatta det med att jag tar teorier och metoder från grundforskning och använder dessa i en ”verklig miljö” för att bidra till att stödja Sveriges Försvarsmakt och civila myndigheter i syfte att skydda Sverige och dess befolkning. Målet är att de civila myndigheterna och det militära försvaret får resultat och rekommendationer baserat på robust vetenskap.

Kan du berätta om ditt jobb? Vad gör du?

FOI består av ett flertal enheter och jag arbetar vid enheten vid namn ”Människa, Teknik och Organisation”. Min enhetschef beskrev det en gång som avdelningens svarta får, detta av anledningen till att vårt arbetsområde är väldigt brett. Själv arbetar jag nu i 6 olika projekt vilka varierar i innehåll. Just nu arbetar jag med frågor som ”vilka mänskliga förmågor som bäst kan förutspå prestation i en viss tjänst”, ”hur ska interaktionen ske för att människan på bästa sätt ska samspela med autonoma obemannade farkoster” och ”hur människan och människans olika funktioner kan förstärkas och förbättras med olika teknologier”.

Hur ser en vanlig arbetsvecka ut?

Hos mig finns det knappt något som heter ”en vanlig arbetsvecka”. Ibland kan man sitta en hel dag och läsa in sig på litteratur och tidigare forskning, för att under nästkommande dag springa med på en bataljonsövning och genomföra observationer, för att sedan komma hem och packa väskan och flyga iväg till ett annat land för ett internationellt samarbete. Eftersom vi alltid är flera som arbetar i samma projekt så är det till viss del flexibelt vilka arbetsuppgifter man utför, men man får vara beredd på att det blir lite obekvämt ibland!

Vad är det bästa med ditt jobb?

Själva enheten jag jobbar på är på ett sätt det bästa med mitt jobb. Alla mina kollegor är väldigt kompetenta och tillsammans har vi kunskap inom så många områden att det alltid finns ett bollplank någonstans. Ett annat ”bästa” är stoltheten man känner när man genomför arbetsuppgifter, att veta att man faktiskt gör skillnad och för varje resultat man får så bidrar man till att Sveriges försvarsförmåga blir bättre.

Vilka är utmaningarna med ditt jobb?

En utmaning som finns idag är mängden arbete man ska utföra på den korta tid som projekten har. Det känns som ett arbete aldrig blir så bra som man vill och att det alltid finns mer som måste göras. En annan stor utmaning är precisionen vi måste ha i vårt arbete. Om gör misstag vid genomförande av projektet och sedan ger fel rekommendationer så kan det få katastrofala konsekvenser. Det gäller att alltid prestera på topp och inte tappa fokus.

Hur såg din väg in i arbetslivet ut, och till den position du har idag?

Jag skulle säga att min väg in i arbetslivet började redan på studenttiden. När jag läste det andra året på det kognitionsvetenskapliga kandidatprogrammet så började jag på deltid undervisa vid Linköpings Universitet (främst då inom programmering). Tydligen var jag ganska bra på att undervisa så fick fortsätta undervisa under resterande kandidattiden och även senare när jag genomförde masterprogrammet (med utökad kursmängd och kursansvar).

Efter jag var klar på masterprogrammet hade jag under en kort period varit forskningsassistent vid Jönköpings Internationella Handelshögskola (JIBS) och fortsatte även undervisa på LiU och genomförde även kortare projektuppdrag för andra institutioner vid LiU.

När JIBS inte längre tillät mig att undervisa på LiU så slutade jag den tjänsten och fick rollen som Universitetsadjunkt inom (interaktions)design på LiU vid institutionen för datavetenskap. Parallellt med detta fick jag även en forskartjänst vid SICS East (Swedish Insitute of Computer Science) där jag genomförde diverse uppdrag och i slutet var jag även processledare för ett projekt som syftade till att digitalisera/förbättra logistikkedjan hos offentliga aktörer inom Region Östergötland (vid den tiden hade SICS East blivit RISE SICS East).

Dock blev jag aldrig klar med projektet för digitalisering utan jag lämnade RISE SICS East för att bedriva forskning inom Sveriges Totalförsvar, där jag är idag.

Varför valde du att läsa kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet?

I början ville jag bli Civilingenjör inom datateknik (för alla ville bli civilingenjörer när jag växte upp). Efter två månader på utbildningen så förstod jag att jag inte alls ville bli civilingenjör. Efter att jag slutade min resa mot att bli civilingenjör så jobbade jag ett halvår och funderade på vad det var som civilingenjörslinjen saknade och det var helt enkelt den psykologiska aspekten. Då stod jag och valde mellan att antingen bli psykolog eller kognitionsvetare. Jag vet nu i slutändan inte varför jag blev kognitionsvetare, antingen var det bara slump eller så var det programbeskrivningen om människans tänkande som lockade.

Nu när jag är 10 år äldre och två examen rikare kan jag säga att det var mycket mer än psykologin som civilingenjörslinjen saknade och denna kunskap tvivlar jag på att jag skulle fått på psykologprogrammet.

Vad tyckte du om utbildningen?

Om man ser till att klara kurser var den för mig väldigt lätt då jag har bra minne. Samtidigt måste man förstå att man inte är på universitetet för att endast klara tentor (oavsett vad CSN tycker). Programmet blir mycket svårare när man ser till hur mycket eget ansvar man får under studiernas gång och mycket ansvar hamnade på en själv. Det svåra i programmet ligger i att förstå hur saker och ting hör ihop. Varje kurs som man läste (som vid en första anblick var helt annorlunda en den förra) handlade om att förstå hur människan tänker och efter ett tag ser man hur kurser samspelar, kompletterar och utmanar varandra. När man nådde den nivån var utbildningen verkligen briljant, men det tar några kurser innan man förstår sambandet.

En annan stor fördel som programmet hade var faktiskt de forskare, doktorander och adjunkter kopplade till programmet. De hade en så pass öppenhet att man utan problem kunde knacka på deras dörrar och fråga om saker man inte förstod eller om man bara ville diskutera någonting.

Vad var det bästa med utbildningen?

Kompetensen hos de som undervisar är ett stort plus. Hur kurser samspelar var också väldigt bra. Jag skulle nästan vilja beskriva utbildningen som en riktigt bra skriven bok där saker och ting hör ihop och är inte korta lösryckta kapitel, men ibland måste man komma till kapitel 7 av 10 för att förstå. En annan stor fördel är att utbildningen blir vad man gör den till. Ju högre ambitioner och kompetens du har, desto högre utmaning har du.

Är det något speciellt som du har med dig från din utbildning som du har nytta av i ditt nuvarande arbete?

Jag måste dra det klassiska kortet för vårt program här och skriva ”bredden”. Genom att bredden skapas en förståelse för människans tänkande vilket behövs för de uppdrag som jag utför.

En annan speciell sak är det stora ansvaret man får över sin utbildning. Lyckat ansvar leder till disciplin vilket krävs för mitt jobb. Kurser i lingvistik och kommunikationsanalys har gett mig en bra förmåga till att uttrycka mig, vilket inte ska underskattas. Många dörrar öppnas om man kan kommunicera väl. Jag skulle även säga att jag genom programmet lärde mig ”hur man gör saker” (metoder). Genom att förstå hur man använder och kombinerar metoder i olika fält fick man ett stort försprång i arbetslivet, man kan bli väldigt självgående.

Hur såg ditt studentliv ut?

Jag jobbade vid sidan av mina studier och såg till att hålla mina betyg på topp så jag hade inte så mycket fritid över, men en och annan kravall hann man med!

Självfallet var jag även sektionsaktiv! Både i programstyrelsen och i det som kallas för KVIT (en konferens som programmet anordnar). Sedan blev jag även klassrepresentant och var med i programrådet. Det sistnämnda var väldigt nyttigt för att få en inblick i hur programmet var uppbyggt och hur det utvecklas.

Har du några tips till andra som vill läsa till kognitionsvetare?

1. Om du blir antagen till programmet har du alla förutsättningar för att genomföra det! Det kan vara förvirrande i början och ibland blir det extra tungt, men ge inte upp och försök att lära dig lite mer varje dag som går så kommer du klara det, även om det ibland känns omöjligt.

2. Om du känner att du inte kommer klara en tenta så gå och skriv den i alla fall! Du får en klar fördel att läsa igenom frågorna och förstå upplägget.

3. Varje gång du läser en kurs, så försök att sätta kunskaperna i en kontext. ”Hur kan detta gynna mig i vardagen” eller ”Hur kan jag relatera detta till att förklara beteendet på personer i min omgivning” kommer hjälpa dig väldigt mycket i att förstå hur kurserna hör ihop och det blir lättare när man kan se en praktisk effekt av teori.

4. Ställ frågor! Du kommer möta människor som verkligen är experter på sitt område. Din uppgift på universitetet är att lära dig saker, se dessa personer som en möjlighet för dig att skapa en förståelse.

5. Lär ut till dina kamrater. Genom att lära ut din kunskap till andra kommer då få en mängd fördelar. Du kommer minnas informationen bättre, du kommer lära dig att forma din kunskap för andra mottagare och du har möjligheten att se mönster som du tidigare har missat genom att utmanas av andra.

6. När du går igenom programmet och du får chansen att möta olika teorier och metoder, försök sätta dessa i en kontext. Helst från din egen vardag, gör det till ett spel att förklara ditt eget (och andras) beteende. Se även till att utmana de teorier som du ställs inför. Du får inte ett facit, du får veta hur världen ser ut just nu.

7. Det är ok att inte göra som alla andra. Gör det som är bäst för dig och kom ihåg att du själv bär ansvaret för din egen utbildning och hur mycket du lär dig.

Vad är ditt bästa minne från studietiden?

Mitt bästa minne är från de kollegor jag fick under min studietid/arbetstid på LiU och alla de respektabla människor som jag lärde känna genom mina studier. Många av dessa personer utmanar mina tankar än idag.

Vad gör du om fem år?

Har ingen aning faktiskt! Antingen är jag kvar på FOI och arbetar med Sveriges totalförsvar, eller så har min kompetens behövts i ett annat område! Fördelen med att ha studerat människans tänkande är att många behöver den kompetensen som man besitter, även om de kanske inte vet om det än.

Förhoppningsvis har jag i alla fall tagit min andra masterexamen, denna gång inom statistik eller så kanske jag har disputerat, vem vet?

 

UtbildningVisa/dölj innehåll