Sara Lind, tidigare student

Namn: Sara Lind

Utbildning: Kognitionsvetenskap, Linköpings Universitet

Jobb: Konsult inom MTO på Risk Pilot

Examen: Kandidatexamen 2010 och Masterexamen 2012

Vad jobbar du med?

Jag har sedan början av maj 2019 jobbat som konsult med inriktning mot MTO på Risk Pilot i Göteborg. Tidigare jobbade jag som enhetschef för en grupp med arbetsuppgifter inom Säkerhetskultur, MTO, Human Performance och Orsaksanalys på Oskarshamns Kärnkraftverk (OKG).

Kan du berätta om ditt jobb? Vad gör du?

Just nu håller jag på med två uppdrag åt olika kunder inom kärnkraftsbranschen. Det första handlar om att ta fram en metodik för hur man kan mäta effekt av träning genom att använda VR som utvärderingsverktyg. Något som metodiken ska hjälpa till att bedöma är huruvida man faktiskt använder den kunskap man fått i utbildning när man utför sitt dagliga arbete. Då många arbetsuppgifter på ett kärnkraftverk genomförs i en strålningsmiljö vill man kunna använda VR istället för att göra utvärderingen på plats inne i anläggningen. Det andra uppdraget, som jag precis blivit involverad i, handlar om Human Factors Engineering i nybyggnation av ett kärnkraftverk i Finland. För att förbereda mig på bästa sätt håller jag just nu på att läsa in mig på diverse standarder vad gäller framtagning krav, design, olika analyser etc. MTO ur ett designperspektiv är inget jag tidigare jobbat med, men jag tror jag kommer ha nytta av den kunskap jag har vad gäller systemperspektiv och interaktion mellan olika komponenter i ett (kognitivt) system.

Hur ser en vanlig arbetsvecka ut?

Jag pendlar från Trollhättan till Göteborg och för att göra den tiden så effektiv som möjligt jobbar jag på tåget, men ibland sitter jag även hemma och jobbar. I och med att jag inte jobbar 100% i ett enskilt uppdrag kan jag variera mina arbetsuppgifter från dag till dag. Men i det stora hela handlar det om att jag själv strukturerar upp mitt arbete utifrån vad jag förväntas leverera. Ibland kan det innebära att sitta och läsa en hel dag, skriva rapport, presentera ett resultat eller delta i workshops. Det kan innebära möten med kund eller att man bollar utmaningar med en kollega. Jag är ensam med MTO-kompetens i Göteborg, men dom andra som sitter i Stockholm är aldrig mer än ett telefonsamtal bort.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Möjligheten att kunna påverka olika individers förutsättningar till det bättre! Och på så vis stärka säkerheten. På OKG la jag väldigt mycket tid på att vara ute i organisationen, främst inom underhåll, och försöka förstå deras arbetsvardag. Genom att prata med människor och förstå deras problem fick jag kunskaper och "Aha-upplevelser" som jag kunde ta med mig i mitt utvecklingsarbete. Det gjorde mitt jobb meningsfullt. I jobbet som konsult är det även möjligheten till variation. Dels vad gäller variation i uppdrag, men även variation vad gäller bransch.

Vilka är utmaningarna med ditt jobb?

Den största är definitivt att jobba med icke-tekniska frågor i en teknikstyrd bransch. Människan och våra förutsättningar hamnar oftast i skymundan, bakom tekniken och byråkratin. Det är mitt jobb att lyfta fram människan i perspektivet av en tillgång snarare än en säkerhetsrisk. Det är inte alltid lätt att få gehör. En annan utmaning gäller synen på människan och mänskliga fel. Att många oftast tar perspektivet "vem gjorde fel?" istället för "vad gick fel och vad lär vi oss?". Under min sista vecka på OKG satt jag med på ett möte med företagsledningen när en av cheferna säger att vi måste arbeta mer med "Just Culture" och få medarbetarna att känna sig trygga. Då kände jag att allt slit lönat sig.

Hur såg din väg in i arbetslivet ut, och till den position du har idag?

Det var ganska kämpigt i början. Sommaren och hösten efter examen jobbade jag extra inom äldrevården samtidigt som jag sökte jobb. Jag gick till arbetsförmedlingen och till en jobbcoach men kände att det inte gav mig någonting. I december 2012 ringde OKG och ville att jag skulle komma på intervju. Det var min första riktiga anställningsintervju efter utbildningen! Rekryteringsprocessen tog sin lilla tid med fler intervjuer och ett personlighetstest, men jag fick jobbet som organisationsutvecklare och började jobba i februari 2013. Jobbet på OKG var ett av de första jag sökte under sommaren, men av olika anledningar hörde de inte av sig förens under vintern. Det var framförallt mitt exjobb som hade tilltalat min dåvarande chef på OKG. Jag jobbade som organisationsutvecklare i drygt fyra år innan jag fick rollen som enhetschef på min egen enhet. Rollen som enhetschef hade jag haft i nästan 2 år innan jag och min man bestämde oss för att flytta till Trollhättan, där jag är född och uppvuxen. På OKG hade jag jobbat tillsammans med konsulter från Risk Pilot så jag kontaktade dom för att se vilka möjligheter som fanns i Göteborg. Och här är vi nu!

Varför valde du att läsa kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet?

Jag läste samhällskunskap med inriktning ekonomi på gymnasiet och visste inte vad jag ville jobba med i framtiden, inte ekonomi i alla fall. Någon tanke om att jobba med människor hade jag nog, men inget mer än så. Samtidigt var matte det jag var bra på i skolan. Jag satt och bläddrade i alla kataloger man fick hem från universitet och högskolor och hittade kognitionsvetenskap av en slump. Det lät intressant med en blandning av psykologi och teknik, så jag sökte och kom in.

Vad tyckte du om utbildningen?

Det var lite svårt att få grepp om den till en början. Hur hängde allt ihop egentligen? Vad skulle man med allt till? Men bitarna föll på plats allt efter som och att gå vidare med en master var för min egen del nödvändigt för att få djupet ovanpå den bredd som kandidaten gav. Jag tycker det är en väldigt bra utbildning och en bra blandning av teori och metodik! När man är klar finns en stor variation vad gäller jobb, utbildningen är inte begränsande på det sättet. Den ger många möjligheter.

Vad var det bästa med utbildningen?

Variationen och det egna ansvaret. I och med bredden fick man många olika perspektiv på människan, beteende och hur det kan simuleras. Från den minsta byggstenen i hjärnan till komplexa system och kulturer. Även om jag inte tyckte programmering eller lingvistik var det roligaste tror jag ändå att det har bidragit till att jag idag kan sätta mig in i och förstå ett område som är helt nytt för mig. Det var relativt lite lärarledda tillfällen, i alla fall mot slutet, vilket lärde mig att ta eget ansvar och att det var jag själv som var tvungen att få saker att hända.

Är det något speciellt som du har med dig från din utbildning som du har nytta av i ditt nuvarande arbete?

Metodikkurserna har varit väldigt användbara. Även projektkurserna, framförallt på mastern. Att kunna samla in data, sammanställa, analysera, skriva och presentera är något jag använder mig av väldigt mycket i mitt arbete.

Hur såg ditt studentliv ut?

Jag hade väldigt roligt som student! Utöver studierna involverade jag mig i sektionen, först som fadderansvarig i KogVetet och sen som valberedningens ordförande. Det var ett mycket mer socialt liv än vad jag hade haft på gymnasiet. Folk från klassen brukade träffas i Café Java för att plugga, eller så satt vi hemma hos någon för tillgång till gratis kaffe! Under masteråren var vi tre stycken som åkte till FOI nästan varje dag för att jobba på de projekt vi genomförde inom ramen för deras verksamhet.

Har du några tips till andra som vill läsa till kognitionsvetare?

Var nyfiken! Och ha tålamod. I min klass var det många som hoppade av första och andra året. Jag upplevde att det var i slutet man fick en större frihet att välja kurser och forma sin inriktning utifrån sitt eget intresse, speciellt på masterutbildningen. Involvera dig i sektionen eller i någon förening på campus. Det öppnar upp möjligheter att få träffa andra studenter från andra program. De roligaste festerna var alltid med systemvetarna eller dataingenjörerna!

Vad är ditt bästa minne från studietiden?

Jag minns första dagen. Jag bodde i Lambohov och cyklade runt hela campus och tog märkesbacken upp till A-huset. Svettig stod jag utanför ACAS och väntade en stund innan jag gick in. Jag var så nervös. Kände inte någon. Arne höll sin föreläsning och jag var livrädd. Jag fattade ingenting! Det var ganska skönt att sen efteråt få höra att fler inte hängde med. Men allt gick ju bra ändå! Men i efterhand är det nog helheten. Känslan av att vara i studentbubblan, allt jag gjorde och människor jag träffade. Jag kan sakna det ibland.

Vad gör du om fem år?

Jag jobbar kvar på Risk Pilot. Jag har etablerat mig som konsult och breddat mitt kontaktnät vilket gör att jag i större utsträckning kan välja vilka uppdrag jag vill ha.

UtbildningVisa/dölj innehåll