Att det inte är någon fara med Pelle beror på att han är en karaktär spelad av Uffe Winquist – och att den misstänkta hjärtinfarkten ingår i en övning. Uffe är en så kallad simulerad patient eller person vid Clinicum – Medicinska fakultetens kliniska simulerings- och färdighetsträningscentrum.
– Det känns som en viktig uppgift att ställa upp på. Att studenterna kan förberedas och utsättas för tuffa situationer som de kommer stöta ute i arbetslivet senare är oerhört viktigt. Allt känns väldigt ”på riktigt” – man dras med själv, det tar 10–15 minuter att ställa om och gå ur rollen när simuleringen väl är över, berättar Uffe.
Han värvades tillsammans med Gösta Wettergren som de två första simulerade patienterna till Clinicum under hösten 2013. Simulerade patienter eller personer används av många vårdutbildningar i världen men är relativt ovanligt i Sverige. Clinicum är dock ett undantag.
Många involverade
Charlotte Lilja, som ansvarar för verksamheten med simulerade patienter på Clinicum, berättar att konceptet varit känt länge och att de för ett par år sedan började fundera på Clinicum i banorna kring att ha riktiga personer som kunde spela anhöriga till de patientsimulatorer som används i vissa simuleringar.
– Vi såg att det fanns ett behov av den här typen av verksamhet och vi tog tillfället i akt att läsa in oss på ämnet. Därefter gick vi en utbildning våren 2013 i Maastricht i Nederländerna och har jobbat på att utveckla konceptet sedan dess.
Sedan Uffe och Gösta värvades har verksamheten växt och i dag finns ett 40-tal personer, många av dem äldre och pensionärer, som är redo att ta sig an en roll som antingen patient eller en anhörig till en person som behöver vård. Målgruppen är medicin- och vårdstudenter.
På läkarprogrammet finns det dessutom cirka 60 simulerade patienter eller personer som används i kommunikations- och samtalsträning och för träning av kroppsundersökning. För träning av gynekologiska undersökningar finns det dessutom en grupp så kallade professionella patienter, där studenterna guidas av en lärare.
Hitta fler roller
Just vid det här tillfället är dock inte Uffe och Gösta ”sjuka”. De har med ett 30-tal andra personer som arbetar som simulerade patienter samlats i Läkarsällskapets hus i Linköping. Tillsammans med Charlotte Lilja och dramapedagogen Vanilla Karlsvärd träffas de och får en större överblick över verksamheten och för att se om det finns fler roller som kan passa deltagarna i framtiden.
Det pratas, skrattas och kaffekopparna klirrar samtidigt som Charlotte Lilja presenterar simuleringsprogrammet. Att den här gruppen brukar gestalta svårt sjuka personer känns långt borta. Men de filmer och bilder som Charlotte Lilja visar upp via projektorn illustrerar något helt annat – människor som är fullt ut koncentrerade på sin uppgift – att spela sjuka.
Plugga sjukdomshistoria
Personen som spelar rollen har läst in sig på karaktärens sjukdomshistoria och tränas för att kunna gestalta sin roll på ett standardiserat sätt – på så vis går det säkerställa att alla studenter får samma upplevelse och träning. De simulerade patienterna tränas både av personalen på Clinicum och dramapedagog.
– Vi på Clinicum måste först plugga på symtomen för en viss sjukdom, säg en hjärtinfarkt. Hur andas patienten, hur reagerar personen på olika läkemedel? Hur mycket hjälper en viss dos morfin mot smärta? Sedan gäller det att hitta rätt personer till rätt roller och ”lära ut sjukdomen”, berättar Charlotte Lilja.
Och det blir en del olika karaktärer och situationer som de simulerade patienterna får ta sig an.
– Jag har nog spelat det mesta, berättar Gösta och räknar upp saker som han har på repertoar.
– Studenterna har fått linda mina ben, jag har spelat hjärtpatient och låtit dem ta EKG på mig eller så har fysioterapeutstudenter klämt och känt på kroppen för att kunna ta reda på en viss krämpa. Jag har nog aldrig varit en skådespelare men vi har nog alla varit sjuka någon gång och då är det lite lättare att sätta sig in i situationen. Sedan kan det komma lite väl nära ibland – jag själv har ett litet hjärtfel som studenterna kan upptäcka. Det tillhör ju inte rollen utan det är ju jag och det kan jag få förklara.
Ger feedback
De simulerade patienterna är även med i efterspelet och ger feedback till studenterna kring hur de agerade.
– Det är också en värdefull del. Vi ger mycket feedback kring bemötande. Säger de rätt namn, pratar de över huvudet på patienten? säger Uffe Winquist
– Jag minns en student som hela tiden lät stetoskopet slå i ansiktet på mig när den stod över mig. Det var ju inte så bra, säger Gösta och skrattar.
I framtiden vill Charlotte Lilja fortsätta att utveckla programmet med simulerade patienter. Dels genom att hitta fler situationer och scenarion där de simulerade patienterna inte används i dag, dels genom att också förbättra själva scenarierna.
– Vi tittar på förbättringar som exempelvis bättre sminkning för mer realistiska sårskador berättar hon och fortsätter:
– Att bara få känna på en riktig människa är värdefullt. Bara det att det inte är studenter som spelar rollerna gör skillnad. En äldre person kan exempelvis inte hålla uppe en arm eller ett ben lika länge som en yngre om något ska lindas eller en person flyttas. Det kräver ett annat sätt för studenterna att tänka och ger dem utmaningar som de inte skulle stöta på annars.