Systemsamband: Händelse, respons och konsekvens 

Händelser som föranleder räddningsinsatser skiljer sig åt i termer av bland annat frekvens (hur ofta de inträffar), plats (var de inträffar), allvarlighetsgrad (konsekvens i form av skador och förlorade värden) och skadeförlopp. Skadeförloppet kan vara statiskt, vilket ofta är fallet för till exempel bilolyckor eller benbrott, eller dynamiskt, när konsekvensen förvärras med en förlängd responstid. Det vanligaste exemplet på en dynamisk händelse är en brand.

Dessa skillnader medför att olika typer av respons passar för olika händelser. Skillnaden i respons kan till exempel bestå i responstiden (hur fort resurser är på plats), antal och typ av resurs eller kompetens och utrustning (förmåga) hos de olika resurserna. För att kunna ta evidensbaserade beslut om vilka resurser som ska svara vid en given händelse, och hur fort de bör vara på plats, krävs att systemsambandet mellan händelse, respons och konsekvens är fastställt. Idag saknas till stor del kunskap om dessa systemsamband, speciellt inom räddningstjänstområdet. Inom pre-hospital sjukvård har dock kunskap upparbetats för vissa typer av händelser, till exempel hjärtstopp, där sambanden mellan responstid, insats och möjlighet till överlevnad är väl belysta.

Anledningar till kunskapsbristen kan vara att utredningar som genomförs inte bidrar till ett systematiskt lärande, då det saknas ett enhetligt ramverk för analys och slutsatsdragning samt spridning av evidens. Det finns heller ingen generell modell för hur risk- och sårbarhetsanalys bör genomföras, utan de modeller som utvecklats kan enbart appliceras under begränsade förutsättningar, vilket ytterligare försvårar såväl jämförelse som kunskapsutveckling. En bidragande komplikation ligger i svårigheten att bedöma förmågan hos en specifik resurs och en specifik respons. Personer som deltar i en insats skiljer sig åt gällande bland annat utbildning, erfarenhet, intresse och fysisk färdighet, vilket gör att kunskapen och kompetensen hos responspersoner varierar. Vidare kan dessa personer ha tillgång till fordon och utrustning av varierande slag.

Givet att olyckor och relaterade händelser inte är homogena, att responspersoners individuella förmåga varierar och att resurssammansättningen i en respons kan varieras är det uppenbart att de aktuella sambanden är svårfångade. Fokusområdets syfte är att kartlägga, utreda och modellera systemsambanden mellan händelse, respons och konsekvens. Några aktuella forskningsuppgifter är:

  • att geografiskt och tidmässigt kartlägga relevanta händelser
  • att utreda vilka resurser som historiskt skickats vid givna händelser och vilken effekt detta hade
  • att undersöka hur variation i kunskap och kompetens hos olika personer påverkar responsförmågan samt utreda varifrån denna variation härstammar
  • att utreda hur den sammanlagda förmågan i en respons kan utvärderas, speciellt då responstider för medverkande resurser varierar
  • att skapa en myndighetsgemensam mall för risk och sårbarhetsanalys
  • att utveckla mätbara kriterier för jämförelse av olika responsinsatser och räddningssystem
  • att utarbeta ett integrerat ramverk för evidensbasering av respons insatser