Självskadebeteende är vanlig hos ungdomar, framför allt i den kliniska populationen. Vi undersöker olika metoder för att förebygga, hantera och behandla självskadebeteende, vilket är ett angeläget forskningsområde. Vi undersöker underliggande transdiagnostiska mekanismer och psykofysiologiska och neurobiologiska markörer vid självskadebeteende. Vi studerar även effekten av preventiva interventioner som adresserar självskadebeteende och psykisk hälsa i skolor och arbetar med kunskapsspridning. Vi kommer också att testa nya behandlingsmetoder, såsom biofeedback och neurofeedback i realtid för att öka emotionsreglering samt minska självskadebeteende. Vi fokuserar även på att öka patientdelaktigheten och genomför flera kvalitativa studier som fokuserar på de erfarenheter som ungdomar med självskadebeteendes har.
Prevention
Självskadebeteende är vanligt förekommande hos ungdomar och förekommer även i skolmiljön. Det finns f n en brist på preventionsprogram för självskadebeteende som genomförs i skolmiljöer. Vi undersöker i detta projekt effekten av ett universellt preventionsprogram som genomförs inom skolan och fokuserar på psykisk hälsa och självskadebeteende. Vi genomför interventioner som riktar sig till både elever, lärare, föräldrar och elevvårdspersonal. Med en kluster-randomiserad väntelistekontroll design önskar vi undersöka om preventionsprogrammet är genomförbart och om det påverkar självskadebeteende, psykisk hälsa och välmående, självkritik, emotionsreglering, hjälpsökande, stigma och upplevelse av socialt stöd. Mätningar genomförs före och efter interventionerna samt vid 6, 12 och 18 månaders uppföljningar.
Psykofysiologiska och neurobiologiska markörer
Vi undersöker psykofysiologiska och neurobiologiska markörer vid svårigheter med känsloreglering och självskadebeteende och har genomfört undersökningar med fMRI och ansiktsEMG hos ungdomar med självskadebeteende. Vi har funnit stöd för ökad emotionell reaktivitet, liksom en negativ bias vid social exkludering hos ungdomar med självskadebeteende jämfört med kontroller. I en longitudinell femårsuppföljning är vi intresserade av att undersöka huruvida det med hjälp av tidigare insamlad ansiktsEMG och fMRI data går att predicera utveckling och utfall hos de med tidigare självskadebeteende. Vi undersöker även i kvalitativa studier de unga vuxnas beskrivningar av processen att sluta med självskadebeteende, samt deras upplevelse av den vård och behandling de fick för sitt självskadebeteende i ungdomsåren.
Bio- och neurofeedback
Vi är intresserade av att fortsätta kartläggningen av psykofysiologiska och neurobiologiska markörer vid självskadebeteende och svårigheter med känsloreglering. I detta projekt undersöker vi även effekten av neurofeedback i realtid, liksom biofeedback. Självskadebeteende är associerat med svårigheter med känsloreglering och genomförs ofta för att reglera känslor. I detta projekt undersöker vi huruvida det med hjälp av träning med neurofeedback i realtid, s k rt-fMRI-NF, är möjligt att hjälpa ungdomar med självskadebeteende att reglera ner sin hemodynamiska aktivitet i relevans-nätverket, salience network, som har betydelse vid emotionellt processande, för att förbättra emotionsreglering och minska självskadebeteende.
Kunskapsspridning
Skolpersonal, föräldrar och vårdpersonal efterfrågar ofta mer kunskap om självskadebeteende hos ungdomar. Vi har tagit fram olika utbildningar, både i längre workshop format, samt kortare onlineutbildningar, med fokus på självskadebeteende som riktar sig till föräldrar samt till personal inom skolan. Vi önskar undersöka om olika utbildningsinsatser och kunskapsspridning kan öka faktiskt och upplevd kunskap, upplevd kompetens, liksom minska negativa attityder och stress, för att på så sätt förbättra omhändertagandet och bemötandet av ungdomar med självskadebeteende.