Endokrina tumörer - kliniska och prekliniska studier

DNA microarray analysis

Molekylärgenetiska analyser av endokrina tumörer (sköldkörtel, bisköldkörtel, binjure, neuroendokrina tumörer): patogenes och metastasutveckling

Preklinisk forskning

Syftet med forskningen

Syftet med dessa projekt är att belysa de genetiska mekanismerna som driver utvecklingen av endokrina tumörer (sköldkörtel, bisköldkörtel, binjure, neuroendokrina tumörer).

Bakgrund

Många tumörer orsakas av genetiska förändringar. Majoriteten av tumörer anses vara sporadiska och i dessa fall orsakade av somatiska mutationer. Vissa tumörer är ärftliga och orsakade av germline mutationer. När det gäller tumörer av binjuremärgen (feokromocytom) trodde man i många år att omkring 10% är ärftliga och orsakade av mutationer i en av 3 gener (NF1, VHL, RET).

Detta ändrades år 2000 när en annan ärftlig form identifierades. Mutationer i en ny gen (SDHD) hittades. Dessa mutationer hittades först i paragangliom (= extra-adrenala feokromocytom) men under samma år även i feokromcytom (Gimm et al., Cancer Res 2000). Nuförtiden är det känt att fler än 17 gener bidrar till minst 30% ärftliga feokromocytom.

Allt fler är också känt angående de genetiska förändringarna i sporadiska feokromocytom. Vi och andra fann att NF1 är den vanligast muterade genen (Welander et al., Hum Mol Genet 2012).

Metoder

Vi började med att identifiera kromosomala regioner med förlust eller vinst (Bild DNA_microarray_analysis överst). Sedan har vi använt olika metoder för att leta efter mutationer (inklusive helexom-sekvensering) och analyserade genuttrycket (inklusive mikroarray-chipanalys). Vi har identifierat några intressanta gener som för närvarande undersöks funktionellt med hjälp av cellinjer.

Klinisk forskning

Syftet med forskningen

Syftet med dessa projekt är att förbättra vår förmåga att lokalisera små endokrina tumörer (t.ex. ektopiska paratyreoidakörtlar) antingen genom att modifiera befintliga tekniker eller genom att utveckla nya tekniker.

Bakgrund

Tumörer mindre än 0,5-1 cm i diameter är svåra att lokalisera med befintliga bildtekniker. Tumörmetastaser är ofta mindre än detta. När det gäller endokrina tumörer kan även godartade tumörer som paratyreoidaadenom vara små men fortfarande orsakar problem på grund av ökad hormonproduktion.

Här skulle det vara önskvärt att utveckla bättre lokaliseringstekniker som till och med kan användas för att utveckla nya lokaliseringstekniker angående maligna tumörer. Så småningom vore det även tänkbart att utveckla nya behandlingsmodaliteter.

Metoder

När det gäller paratyreoidaadenom har vi modifierat en välkänd radiologisk teknik som kallas selektivt venöst provtagning (Bild sSVS_DECT, vänster, nedan). I första steget av venös provtagning begränsas området av intresse. I andra steget undersöks denna region mer noggrant (Gimm et al., Surg Today 2012).

Vi har också använt en relativt ny teknik som kallas ”dual-energy computed tomography” (DECT) för att lokalisera paratyroideadenom (Bild sSVS_DECT, höger, nedan) som missades av andra bildtekniker (Gimm et al., JCEM 2010).

För närvarande samarbetar vi med professor Kajsa Uvdal och professor Anders Persson för att utveckla nya, mer sofistikerade bildtekniker.

 

Superselective venous - CT

Vänster: Superselektivt venös provtagning av parathyroidhormon (PTH) som hjälper till att regionalisera ett paratyroeidaadenom som leder till hyperkalcemi

Höger: Dual-energi CT lokaliserar ett ektopiskt paratyreoideaadenom som har missats av andra bildtekniker

 

Forskargrupp
Visa/dölj innehåll

Forskningsområde
Visa/dölj innehåll

Organisation
Visa/dölj innehåll