Att utveckla mätmetoder är centralt för att öka kunskapen om växthusgaser i vattenmiljöer. I det här projektet samarbetar forskare från två EU-länder, Sverige och Finland, samt USA och Ryssland. Syftet är att förbättra våra kunskaper om växthusgaser i vattenmiljöer i boreala (barrskogs-) och subarktiska miljöer som är mycket känsliga för klimatförändringar. Forskarna deltar i utbyten, gör gemensamma fältmätningar och arbetar fram gemensamma bidrag till internationella konferenser. Något samordnat internationellt nätverk finns ännu inte för mätningar av växthusgasflöden i vattenmiljöer, så som det finns för landmiljöer.
Bland de frågor projektet behandlar finns vilka som är de bästa metoderna för att mäta växthusgasflöden i vattenmiljöer samt vilka nyckelprocesser som reglerar gasutbyte mellan sjöar och atmosfär. Forskarna undersöker också om Eddy covariance-metodiken kan anpassas för sjöar. Eddy covariance är en etablerad metod för att mäta växthusgasutsläpp från landmiljöer. Den mäter koncentrationen i en punkt i luften och hur den varierar med luftens rörelser i tre dimensioner, exempelvis i uppåt- och nedåtgående luftströmmar. Frågan är om den också kan fungera för att mäta utsläpp från vattenmiljöer. En vattenyta kan vid en första anblick förefalla homogen, men här är variationen betydligt större än på en homogen landyta. Mätningar kan därför bli mer komplicerade.
I projektet, som startade 2013, undersöks också de viktigaste flödesvägarna för metan i och från sjöar. Forskarna arbetar med att utveckla såväl mätmetoder som modellering.
Bland de frågor projektet behandlar finns vilka som är de bästa metoderna för att mäta växthusgasflöden i vattenmiljöer samt vilka nyckelprocesser som reglerar gasutbyte mellan sjöar och atmosfär. Forskarna undersöker också om Eddy covariance-metodiken kan anpassas för sjöar. Eddy covariance är en etablerad metod för att mäta växthusgasutsläpp från landmiljöer. Den mäter koncentrationen i en punkt i luften och hur den varierar med luftens rörelser i tre dimensioner, exempelvis i uppåt- och nedåtgående luftströmmar. Frågan är om den också kan fungera för att mäta utsläpp från vattenmiljöer. En vattenyta kan vid en första anblick förefalla homogen, men här är variationen betydligt större än på en homogen landyta. Mätningar kan därför bli mer komplicerade.
I projektet, som startade 2013, undersöks också de viktigaste flödesvägarna för metan i och från sjöar. Forskarna arbetar med att utveckla såväl mätmetoder som modellering.
Projektets namn: GHG-LAKE. Energi-och växthusgasflöden i sjöar
